Vemodigt i Söderköping

Förutsättningarna var hur bra som helst, strålande solsken, nästintill folktomt och jag kunde röra mig relativt obehindrat. Ändå. En stark känsla av vemod. 

Kanske hade det att göra med det där l i v e t. Det som är, det som har varit. 

Tänker på honom vars liv tog slut nu, 36 år gammal. En så trevlig ung man - fina minnen. Det här dödsfallet berörde mig oväntat djupt, kanske för att han var jämnårig med vår yngste son och en av hans bästa vänner. 

Här följer en av min fars dikter som är passande vid begravningar.   

"Så gick vår tid så svann vårt liv. 

Dold var dess mening måhända. 

Som rök och vind över vida fält 

var hela livet till ända."

Vemodskänslan kommer åter.