I LAV´ YOU
Älskade lille M.
Jag skulle aldrig välja att flytta längre bort från dig och absolut inte att flytta utomlands. 
Tack vare infotavlan vid fågeltornet så vet jag att det var Storskrakar jag såg på sjön.
De dagar som jag finns kvar så vill jag kunna följa dig och se din utveckling, nu när den går i en sådan rasande fart - och att inte ha gjort det på nära håll, det tror jag skulle vara det enda som jag skulle komma att ångra på min dödsbädd. 
Höst vid Hofsnäs herrgård.
Vackert och vemodigt. Och storskrake, det har jag nog förväxlat med skäggdopping. Eller också finns båda arter...
SvaraRaderaNej, jag skulle aldrig flytta utomlands, och lämna barn och barnbarn många mil ifrån mej. Never. Sex mil till Ulås( Värnamo) det funkar jättebra. För min del är det nog bra att ha lite avstånd... annars kanske jag skulle bli en för ofta förekommande gäst i huset. Nu är det så bra som det är, med tisdagar och kanske något kortare möte... eller övernattning hos oss... på helgen. Bor lite för långt från Ava... men WhatUp och Messenger finns ju.
Kram
Eftersom min fågelkunskap är liten så tror jag att det var en Storskrake. ;)
RaderaVarje gång jag har träffat M så tackar jag högre makter för just den stunden vi fick tillsammans.
Tack Anna-Lena
Det finns säkert människor som tycker att det var då det värsta vad vi ränner till och från Skåne, men det handlar om precis det du skriver om. Med dom två första barnbarnen var det en omöjlighet att träffas så ofta; det är väl 85 mil nästan från Ystad till Sthlm.
SvaraRaderaNär nästa omgång barnbarn kom, tjugo år senare, då är det bara 16-17 mil i avstånd och det har varit - och är - en sån ofattbar ynnest att kunna umgås mer frekvent OCH att kunna hjälpa till med dagishämtning och annat.
Plus .., att man vet att tiden är dyrbar på ett helt annat sätt. Det är en sak att bli mormor vid 43 års ålder, eller som nu, när den siste kom (?) så var man sextioåtta och hade fått hjärtproblem. /Elisabet
Fint att läsa.
RaderaTror absolut att det spelar in hur gammal man är när barnbarnet/en kommer. Kanske därför som jag känner så starkt att jag vill ta tillvara på de gånger som vi träffas.
Tack Elisabet <3
Fina ord och med ett fint lav-hjärta som illustration. Jag har sagt till mina barn att det enda som eventuellt skulle få mig att flytta härifrån vore om jag fick barnbarn. Det är ofarligt att säga eftersom det aldrig kommer att ske. Men jag kan ändå förstå hur du känner <3
SvaraRaderaTack Ingrid
RaderaLille M är en liten överraskning på "ålderns höst".
Vi har aldrig haft några förväntningar på att få några barnbarn, inte överfört några sådana tankar på våra barn.
När det ändå föddes ett så blev jag så överraskad över mina känslor, hade ingen aning - före.
Då fanns det ingen avstängdhet eller murar kvar. Jag kände (ja till och med såg det framför mig) hur hjärtat bara öppnade upp sig. Vilken grej!
Detta enda lilla barnbarn kan jag inte lämna frivilligt.
<3
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera