Jag läste en bok. . .

För första gången på flera år, en av papper. 

Under de senaste 7-8 åren har det bara varit ljudböcker, under alla sömnlösa nätter. Eller rättare sagt, för att kunna somna in och att ha som sällskap under nätternas vakna timmar. 

Tänkte att en bok på knappt 200 sidor skall jag väl ändå kunna klara av. Vad är problemet; jo jag har svårt att få till en bra läs-ställning. Kroppen protesterar och är lite missnöjd hela tiden. 

Med en ljudbok kan jag däremot slappna av. 

Dessutom gör sig mina små kvarvarande handikapp från utmattningen sig påminda när jag läser längre texter eller instruktioner. Jag/hjärnan blir väldigt trött efter en stund. 

Nu är jag i alla fall klar med dessa 191 stycken sidor. 

Jag hade inte läst så många innan jag började undra varför. 

Varför skriva en bok om vad en massa andra (ofta kända) författare och konstnärer, har tyckt och tänkt om New York. 

De bästa små avsnitten i boken är nämligen när författaren berättar om sitt eget liv i staden. 

Ärligt talat så tror jag (nästan) att jag själv hade kunnat värka fram en tunn bok, fylld med andras upplevelser om valfritt ämne. 

Nä´ det har var inte alls min "cup of tea". Däremot tycker jag att titeln är mycket bra.

P.S. Jag kommer inte att nämna varken författare eller boktitel, för funderingen gäller bara sättet att skriva en bok på - att "klippa och klistra in" sånt som några andra redan har uttryckt. 

D.S.