Det var då själva. . .
Så himla kul eller kanske ironiskt.
Kommer ni ihåg att jag skrev att "nä, nu får det vara slut på kvarnbesök"?
Vad tror ni händer när vi snurrar runt på småvägar i Gislaveds kommun - jo vi ser en skylt om att det ska finnas ett stenbrott i närheten.
Dock inget stenbrott vilket som helst utan ett KVARNstensbrott.
Vi var faktiskt tvungna att strävsamt ta oss fram i skogen för att kolla in det här stället.
Naturen hade tagit över och jag är säker på att många stenar nu låg gömda under all mossa, vid Yxebo kvarnstensbrott.
Men några spår efter vad som hade hänt här förr i tiden, det såg vi.
Något som piggade upp mig var att vi inne i barrskogen helt plötsligt stötte på några bokar - och jag blev väldigt sugen på att försöka hitta en ordentlig bokskog i närheten av Tranemo, men jag känner inte till någon (ännu).
Vilket häftigt ställe och inte kan det räknas som en kvarn… Det enda kvarnstensbrott jag kände till är det i Lugnås utanför Mariestad och plötsligt känns det som det är dags för ett besök där igen gör det är läääänge sedan jag var där.
SvaraRaderaJag blev lite full i skratt när jag såg skylten. ;)
RaderaTack BM/Lars
Häftigt ställe! Finns så många platser i närheten, som man inte känner till...
SvaraRaderaJa verkligen. Turer på småvägar upphör aldrig att förvåna.
RaderaTack
Haha, man ska aldrig säga aldrig :D Men det här var ju inte riktigt en kvarn som de ni brukar besöka. Kvarnstenar fanns det dock utslängda lite här och där med mossa som delvis tog över.
SvaraRaderaAlla bilder är så fina men jag stannade till lite extra vid den näst sista...de gulbruna löven mot en grönare bakgrund. Fint. Lärkträd är så fina och särskilt när de gulnar på hösten. Men faktiskt så tappar både granar och tallar också barr men inte alla. Om jag minns rätt om vad min man berättade (han var skogsarbetare) så tappar tallarna en årgång barr på hösten och granar har en liknande barrtappning. Men det märks inte så mycket mer än att det brukar ligga ganska mycket barr på marken. Kanske märks det mest om man bor vid en grusväg där barren inte försvinner i skogens vegetation.
Jo, men du har helt rätt - visst tappar gran och tall barr också, men på ett annat sätt förstås.
RaderaHos lärkträden blir det bara mer påtagligt, när de tappar alla barr efter sin höstfägring.
Å så de mjuka barren. . .
Jag tycker så mycket om att stå under ett bokträd och fotografera löven underifrån. För att inte tala om stora bokskogar där det är så speciellt.
Tack Ingrid
Ler men konstaterar samtidigt att det är ju ingen riktig kvarn direkt. Men tänk att gamla mossbelupna kvarnstenar kan vara så vackra. Bok och lärk låter lite poetiskt. Och visst är det lite märkligt med barrträd som fäller sina barr. Snart kommer gångvägarna häromkring att vara täckta av lärkbarr. Måste nog försöka ta mig till en bokskog innan alla löv faller.
SvaraRaderaTack Barbro för en fin promenad i kvarnstensbrottet!
Tack Anita
RaderaJust nu har jag en stor längtan efter en bokskog. 🧡🍂
Lite snopet när man möter något man trodde skulle vara en upplevelse. Tyvärr allt mer vanligt idag.
SvaraRaderaBokar har vi inte runt Nyköping såvitt jag vet, men
de gånger jag passerat genom bokskogar i Skåne har jag inte annat än beundrat.
Tack Stefan
RaderaDu bor nog lite för långt norrut i Sverige för att kunna uppleva stora bokskogar. Så här står det på en Google-sökning:
Boken växer naturligt upp till Västergötland och Småland, men är odlad längre upp i landet.
Det finns en sån vacker bokskog vid Sundbyholms slott, nära Eskilstuna, helt underbar och förundrades när vi bodde några dagar där, lär vara Europas nordligaste ej odlad. Och finns en stor vacker bokskog nära Enköping också som andra säger är Europas nordligaste men tror den är odlad.
SvaraRaderaHelt fantastisk känsla att vandra där på Sundbyholm, är så välskött och omhändertaget allt och roligt att bo där. Trevligt och trivsamt och väldigt stora hällristningar finns nära med mycket historia.
Kanske ni kan göra en resa dit.
Låter fantastiskt fint.
RaderaOm vi nånsin kommer till trakten så ska jag (försöka) ha den i åtanke, där vid Sundbyholms slott.
Tack Monica