Det var då själva. . .

Så himla kul eller kanske ironiskt.
 
Kommer ni ihåg att jag skrev att "nä, nu får det vara slut på kvarnbesök"? 
Vad tror ni händer när vi snurrar runt på småvägar i Gislaveds kommun - jo vi ser en skylt om att det ska finnas ett stenbrott i närheten. 
Dock inget stenbrott vilket som helst utan ett KVARNstensbrott. 

Vi var faktiskt tvungna att strävsamt ta oss fram i skogen för att kolla in det här stället. 
Naturen hade tagit över och jag är säker på att många stenar nu låg gömda under all mossa, vid Yxebo kvarnstensbrott. 
Men några spår efter vad som hade hänt här förr i tiden, det såg vi. 

Något som piggade upp mig var att vi inne i barrskogen helt plötsligt stötte på några bokar - och jag blev väldigt sugen på att försöka hitta en ordentlig bokskog i närheten av Tranemo, men jag känner inte till någon (ännu). 
Dessutom hittade jag lärkträd och tänkte som alltid på min pappa, han som alltid ville lära mig saker om naturen. Ett barrträd som tappar sina barr på hösten, det är ju faktiskt annorlunda.
Här ser vi att vi är på rätt väg - vi var lite tveksamma på hur långt in i skogen vi skulle behöva gå.

Kommentarer

  1. Vilket häftigt ställe och inte kan det räknas som en kvarn… Det enda kvarnstensbrott jag kände till är det i Lugnås utanför Mariestad och plötsligt känns det som det är dags för ett besök där igen gör det är läääänge sedan jag var där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blev lite full i skratt när jag såg skylten. ;)
      Tack BM/Lars

      Radera
  2. Häftigt ställe! Finns så många platser i närheten, som man inte känner till...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja verkligen. Turer på småvägar upphör aldrig att förvåna.
      Tack

      Radera
  3. Haha, man ska aldrig säga aldrig :D Men det här var ju inte riktigt en kvarn som de ni brukar besöka. Kvarnstenar fanns det dock utslängda lite här och där med mossa som delvis tog över.
    Alla bilder är så fina men jag stannade till lite extra vid den näst sista...de gulbruna löven mot en grönare bakgrund. Fint. Lärkträd är så fina och särskilt när de gulnar på hösten. Men faktiskt så tappar både granar och tallar också barr men inte alla. Om jag minns rätt om vad min man berättade (han var skogsarbetare) så tappar tallarna en årgång barr på hösten och granar har en liknande barrtappning. Men det märks inte så mycket mer än att det brukar ligga ganska mycket barr på marken. Kanske märks det mest om man bor vid en grusväg där barren inte försvinner i skogens vegetation.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, men du har helt rätt - visst tappar gran och tall barr också, men på ett annat sätt förstås.
      Hos lärkträden blir det bara mer påtagligt, när de tappar alla barr efter sin höstfägring.
      Å så de mjuka barren. . .
      Jag tycker så mycket om att stå under ett bokträd och fotografera löven underifrån. För att inte tala om stora bokskogar där det är så speciellt.
      Tack Ingrid

      Radera
  4. Ler men konstaterar samtidigt att det är ju ingen riktig kvarn direkt. Men tänk att gamla mossbelupna kvarnstenar kan vara så vackra. Bok och lärk låter lite poetiskt. Och visst är det lite märkligt med barrträd som fäller sina barr. Snart kommer gångvägarna häromkring att vara täckta av lärkbarr. Måste nog försöka ta mig till en bokskog innan alla löv faller.
    Tack Barbro för en fin promenad i kvarnstensbrottet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anita
      Just nu har jag en stor längtan efter en bokskog. 🧡🍂

      Radera
  5. Lite snopet när man möter något man trodde skulle vara en upplevelse. Tyvärr allt mer vanligt idag.
    Bokar har vi inte runt Nyköping såvitt jag vet, men
    de gånger jag passerat genom bokskogar i Skåne har jag inte annat än beundrat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Stefan
      Du bor nog lite för långt norrut i Sverige för att kunna uppleva stora bokskogar. Så här står det på en Google-sökning:
      Boken växer naturligt upp till Västergötland och Småland, men är odlad längre upp i landet.

      Radera
  6. Det finns en sån vacker bokskog vid Sundbyholms slott, nära Eskilstuna, helt underbar och förundrades när vi bodde några dagar där, lär vara Europas nordligaste ej odlad. Och finns en stor vacker bokskog nära Enköping också som andra säger är Europas nordligaste men tror den är odlad.
    Helt fantastisk känsla att vandra där på Sundbyholm, är så välskött och omhändertaget allt och roligt att bo där. Trevligt och trivsamt och väldigt stora hällristningar finns nära med mycket historia.

    Kanske ni kan göra en resa dit.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter fantastiskt fint.
      Om vi nånsin kommer till trakten så ska jag (försöka) ha den i åtanke, där vid Sundbyholms slott.
      Tack Monica

      Radera

Skicka en kommentar

Om du inte har ett Blogspotkonto så tryck på den lilla pilen efter Walkaboutsweden. Där kan du välja Anonym och själv skriva in ditt namn efter kommentaren.