Ulla-Britt Wieslander Rosberg
Saxat ur Borås Tidning: "Ulla–Britt Wieslander Rosberg dominerade damsprinten i Sverige och Norden under det tidiga sextiotalet. Hon satte svenskt rekord på 100 meter, 200 meter och 80 meter häck flera gånger om och radade upp medaljer i dessa grenar".
Ett minne dök upp när jag läste om Ulla-Britt. Hon var född i Borås och tävlade för Boråsklubben Ymer och var självklart en välkänd profil i trakten. Min far var mycket idrottsintresserad och då och då tittade vi på sporttv-sändningar tillsammans. Friidrott tyckte vi båda var kul och även Tipsextra med engelsk fotboll. På den tiden kunde jag mycket om de engelska lagen, dess spelare m.m. Fick "hjälpa" pappa att tippa på Stryktipset ibland.
Det specifika minnet som dök upp nu när jag läste att hon hade avlidit, var när jag var ca 10 år gammal och fick följa med pappa till Ryavallen i Borås, där det pågick någon typ av friidrottsevenemang och Ulla-Britt Wieslander skulle vara med. År 1968 deltog hon i sitt sista OS - kanske var det i samband med det som det blev så stort att hon skulle springa på löparbanorna på Ryavallen. Det måste ha varit något speciellt med det här besöket på arenan tillsammans med pappa, eftersom det har fastnat. Pappa och jag.
Fint minne. Kommer förstås också ihåg Boråstjejen. Var det cykel hon satsade på sen? // anna-Lena
SvaraRaderaDet minns jag tyvärr inte, men däremot Meeri Bodelid som var cyklist och tävlade för Ymer. Hon var dock inte född i Borås utan uppåt landet.
RaderaTack Anna-Lena
Vissa minnen fastnar mer och försvinner aldrig. Inte underligt att det här minnet kom upp när du såg artikeln. En fin upplevelse med din pappa <3
SvaraRaderaJag brukar säga att jag är dålig på att minnas min uppväxt, men kanske beror det till viss del på att jag sällan "vistas" där.
RaderaDock märker jag att när jag får lite hjälp på traven av släktingar, vänner, fotografier och annat - så börjar kugghjulen att sakta arbeta och jag minns (igen).
Tack Ingrid
Ler åt ditt minne - som man blir glad av att ta del av -.
SvaraRaderaDet är underligt med vad man minns. Min ena dotter tycks komma ihåg nästan från dag 1 då hon kom till världen och hon berättar detaljerat från när hon var liten. Jag kommer inte ihåg någonting dom första tre, fyra åren och bara spridda detaljer från fem kanske. Numera lever jag många olika liv - tänker ofta på förr, på grannar och pappa och mamma och sånt som värmer hjärtat. Och så framåt .., jag fantiserar och längtar i det som ännu inte har hänt. Och så nu, just nu, alltså. Jag tycker att det är helt underbart!
Tack vännen 💖
RaderaDet är nog så jag har uppfattat dig Elisabet. Du rör dig mellan dåtid och framtid men du är också bra på att t.ex.sitta ned och titta ut över havet. . .att ta vara på stunden.
Om dåtiden är en fin plats att vara på så känns det härligt. Vistas man där för att älta gamla oförrätter och tänka på allt jobbigt som varit - mindre bra.
Det är många gamla favoriter och idrottsprofiler som försvunnit de senaste åren. Tänk vilka minnen man haft framför tv:n
SvaraRaderaJa verkligen - så många glada, härliga och frustrerande ;) ögonblick.
RaderaTack Stefan