Insikten kom till honom. . .

När vi dör alternativt råkar ut för olyckshändelser eller blir sjuka så finns det inga/inget: 

# Stort gammalt hus som skall tömmas och säljas, 

# "tusentals" prylar (fungerande och ickefungerande) som skall gås igenom och tas beslut om, 

# värdeföremål/dyrbarheter (att kivas om), 

# ved/pelletspannor/anläggningar att sköta, som bara ägaren vet hur de fungerar,  

# husdjur (att hitta lösningar för), 

# lån och skulder, 

# krångliga och ouppklarade affärer, 

# okända/oklara släktförhållanden 

# m.m. m.m. 

Igår fick sonen nya insikter när han själv nu hamnat i ett turbulent skede i livet p.g.a. olyckshändelse. Han vet hur vi har haft det de senaste åtta nio åren med våra gamla föräldrar och deras eftermäle. 

Sonens: Men inte ni (med innebörden att han och hans bror inte behöver tänka på något av det ovanstående), ja just de små orden betydde mycket för mig, att han på riktigt insåg hur tufft det kan vara om ens föräldrar inte har planerat och "tagit tag i" allt - när de hade förmågan.

Ohälsa, olycksfall och död kommer oftast helt plötsligt - då är det för sent.

Maken tar avsked av vårt hus, efter 40 år av minnen och projekt. 

Att det verkligen kan vara svårt att fatta beslut om att lämna sitt hem, kanske sitt barndomshem - det är jag fullt medveten om. Att det praktiskt kan vara sk*tjobbigt - det vet jag också.