The Punch Department

Vi skrattade gott maken och jag, nu på lördagsmorgonen. 
I mitt huvud dök nämligen upp det engelska ordet för den (kontors)avdelning som jag började arbeta på direkt efter grundskolan. Dataavdelningens stansgrupp blev på engelska "the punch department".

Jag började där 1974 och kom dit precis i skarven mellan att använda hålkortsmaskiner och att registrera data på mycket mer moderna maskiner, sådana som lagrade data på disketter istället. 

En enda gammal hålkortsstans stod kvar på kontoret (lite undanskymt) och på den var det fortfarande visst faktaunderlag som skulle stansas in. Ve och fasa, det kändes alltid lite svettigt - man ville inte göra fel. Som tur var fanns det även en slags efterkontrollsfunktion, så att den som verifierade hålkorten kunde justera ev. fel. 
Nästan likadant fungerade det på de nya maskinerna med den stora skillnaden att varje maskin hade en display där man kunde följa text och siffror som man hade knappat in. 

1970-talet måste väl ha varit starten för postorderfirmornas gyllene år - så enormt mycket brevbeställningar som vi satt där och stansade in. Först en grupp som registrerade alla brevorder (m.m.) och sedan en grupp som kontrollerade allt efteråt. 
Det var ett roterande schema så kontrollgruppen var olika vecka för vecka. Ibland hördes kraftord från de som satt och verifierade vad de andra hade stansat in - då kunde man utgå ifrån att någon hade rört ihop det ordentligt vid registreringen. ;) 

Ni skulle ha sett vilken fantastisk fingerfärdighet vi hade, det gick undan vill jag lova. 
Jag fick bra användning av min skrivmaskinskunskap, något som jag hade lärt mig i högstadiet i någon typ av elevens fria val.

Kommentarer

  1. Men Barbro, vilket underbart inlägg! Jag har ofta undrat, men inte velat fråga, vad du har sysslat med och det här blev ju en början! Och inte EN SUSNING hade jag om hur det gick det till , det här med våra brevbeställningar, att dessa stansades in på hålkort! Tänk, så lite man vet! Tack som berättade! Elisabet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hihi - tack kära du!
      Helt plötsligt gick hjärnan igång och började tänka på stansavdelningen. Gissar på att det kom en impuls någonstans ifrån, kanske nåt på TV:n.
      Vi hade många utländska gäster som gick runt och tittade på hur verksamheten fungerade och senare och senare blev vi uppköpta av nåt megastort engelskt/europeiskt företag.
      Punch department, tycker det låter så roligt.

      Radera
  2. Ett väldigt bra namn med flera alternativa betydelser :D Kul att få läsa om ditt första arbete. Jag har ingen erfarenhet av att stansa men kanske telex ändå kan platsa i samma kategori. Där såg man inte heller vad som skrevs. Ärligt talat så kommer jag inte riktigt ihåg hur det gick till. Jag har för mig att jag skrev och så kom en remsa med prickar eller hål ut och den stoppade jag sedan in i ett hål anpassat för de remsorna och sedan såg det ut som om maskinen slukade remsan. Ja, du märker ju att jag har minnesluckor :D Jag hade även en vanlig elektrisk skrivmaskin, vilket var lyx :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Instämmer med dina ord om att jag (inte heller) minns riktigt hur allt gick till.
      Elektrisk skrivmaskin, så himla kul och lyxigt det var att skriva på en sådan. Kursen i skolan var på de gamla manuella skrivmaskinerna och de tvingade oss till en särskild teknik. Att sedan få använda en elektrisk var ju fantastiskt.
      Tack Ingrid

      Radera
  3. Jag gick en kameral utbildning (det hette så) 1969 - 1970 och var helt ointresserad av bokföring och dylikt, men fullkomligt ÄLSKADE maskinskrivning och maskinräkning och hade litet a i båda ämnena. På rasterna brukade jag stanna kvar i en av salarna och på en Addo X räknemaskin satt jag och slog in siffror och tal på löpande band, allt medan utslagsremsan blev flera meter lång och ringlade på golvet! Minns att min lärare en gång sa att "aldrig hade han väl haft en sån underlig elev ..!" Han sa det snällt. Dom här kunskaperna hade jag sedan stooor glädje och nytta av i mitt arbete som kassörska och jag har nog nästan samma hastighet på tangentbordet nu som då.
    Tack som väckte minnen med ditt inlägg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Elisabet
      Då har vi båda varit (är) fingerfärdiga. :)
      💕

      Radera

Skicka en kommentar