Frihet att välja

Det finns egentligen inte så många måsten. 
Ofta är/var vi fångna i oskrivna regler om hur december månad med tillhörande jul och nyårsfirande skall vara - ja egentligen alla helger som "ska" firas efter vissa regler. 
När livet ställs på ända av olika anledningar så kan det öppna en dörr till förståelsen att man faktiskt kan göra precis som man vill. 
Tvingas man skala ner på alla dessa måsten, så märker man att det blir bra ändå. Det blir inte som förr - men december, jul och nyår passerar i vilket fall som helst. Tiden kan vi inte stoppa. Ett annat år kan vi välja att göra på ännu ett nytt sätt. 
Förra året var vi sjuka över jul och i år valde vi bort det traditionella julbordet och hjälptes åt att laga en fiskrätt istället med flera gröna tillbehör. 
Saknade inte de typiska julrätterna överhuvudtaget, så dem kan man tydligen vara utan. ;) 
Jag kom med förslaget att vi nästa julafton (om vi alla finns kvar då) gör något helt annat och det förslaget verkade "falla i god jord" hos de andra. 
Så om vi tvingas eller bara kommer på ändå att vi människor är fria att göra andra och nya val, ja då skapar den vetskapen en stor frihetskänsla.

Kommentarer

  1. Så klokt! Och så rätt! Kram//Anna-Lena

    SvaraRadera
  2. Instämmer i allt. För första gången i mitt liv drabbades jag av våldsam ångest några dagar innan julafton och det höll i sig ett par dagar. Det har släppt nu, men kändes förfärligt. /Elisabet

    SvaraRadera
  3. Helt rätt! Vi kan välja bort eller välja att behålla delar av firandet i december. Hur vi väljer är inte så viktigt, bara att vi trivs med hur det blir.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ingrid 🤍
      Numer känns det ju självklart att vi skall skapa de firanden (eller ickefiranden) som känns som allra bäst för oss. Tiden är värdefull.

      Radera
  4. Jag håller förstås också med. Men tycker samtidigt att det ligger något fint i att bevara traditioner. Det skapar trygghet, igenkänning och gemenskap att saker återkommer, inte minst när man växer upp. Jag blir glad över att se hur mina egna vuxna barn väljer att ordna t ex julen för sina barn - de följer mönstret från sin egen barndom med sättet att klä granen, julpynta, laga maten, vänta på tomten. Är man utlandssvensk som vi varit i många år blir den känslan extra stark. Du anar inte vilka fantasistiska Lucia- och adventsfirningar som sker utomlands. Och hur viktigt det är att få tag i rätt sorts ansjovis till Jansson, snaps, julmust och vörtbröd för svenskar i förskingringen. Och det där är just någonting man verkligen själv vill och då är det ju precis det du också tycker!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det har jag märkt hos släktingar som bott utomlands, aldrig var väl Sverige, svenska traditioner och släktingar så viktigt som under den tiden.
      Jag blir mer och mer o-traditionell märker jag, känner mig fri(are) då.
      Vill bryta (det där) mönstret.
      Enda undantaget är barnbarnet - han får förstås uppleva tomten och efterföljande julklappsutdelning, och att träffa sin lilla släkt på mammas och pappas sida.
      Senare kan han (också) välja att bryta mönstret, om han vill.

      Tack M

      Radera
  5. Hos oss är traditionen stark, även om traditionen har nya ansikten varje år. Exempelvis valde vi att vandra Vasaloppsleden under midsommarveckan i år istället för det traditionella firandet. Dock såg vi till att ha sill och potatis på ett av stoppen. Man gör det man vill och ska ha respekt för andras val. Det är det viktigaste.

    Vilka vårkänslor i bilden :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja precis, friheten att göra som man alltid har gjort, skapa nya "traditioner" eller att avstå helt och göra nåt annat.
      Personligen känner jag (nu i efterhand) att mycket var oskrivna regler från omgivningen, om hur julen skulle vara.
      Det är lättare nu när jag är äldre att strunta i vad andra tycker och hur andra gör.
      Förhoppningsvis är de yngre bättre på att känna efter vad de själva VERKLIGEN vill.

      Tack Stefan

      Radera

Skicka en kommentar