Funkis

Jag tror att många känner igen sig i att när man börjar bli fotointresserad så börjar man samtidigt att titta på sin omgivning med nya ögon. I en stad som man har bott i under många år så kan man plötsligt få syn på spännande motiv. 

Den här funkisbyggnaden ligger vid Södra torget i Borås, i folkmun kallat för busstorget. 
Sedan något år(?) tillbaka är det inte längre ett nav för bussarna utan hållplatserna verkar istället ligga lite "all over the place". 
Snacka om att det är massiv kritik mot hela projektet! 
Resenärer som i alla år lätt bytte busslinje på torget får nu ta sig till nästa linje till fots, flera hundratals meter ibland. 
Låter vansinnigt i mina öron - men inget vi själva behöver bry oss om längre.

Kommentarer

  1. Ibland förstår man inte hur stadsplanerarna tänker. Mer medborgarsamtal skulle inte skada. Här planerades en rivning av busstationen vid busstorget och stora, höga nya byggnader skulle byggas. Busshållplatserna skulle även här placeras ut efter en lång gata. Men protester från både lokalbefolkning och arkitektelever, kanske även arkitekter, blev för starka och planerna skrotades. Ibland blir de som beslutar tvungna att lyssna. Vad som planeras nu vet jag inte men det tänker förhoppningsvis till lite mer.
    Jag är inte ett fan av funkishus men det här tycker jag har en del fina detaljer. I Mjölby bodde vi just ett funkishus och jag tyckte att det var det fulaste och minst personliga huset på gatan. Andra tyckte annorlunda :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Där ser man.
      Även samma tankar om bussupplägget hos dig alltså. Heja er som "stod emot" och lyckades få gehör. Det bästa måste ju vara att protesterna är massiva INNAN och inte efteråt när allt är genomfört.
      Hihi - ler åt dina ord om när du bodde i funkishus.
      Det finns ju verkligen otroligt avskalade sådana byggnader som inte lyckas förmedla någonting överhuvudtaget, men med huset på mina bilder tycker jag att de har lyckats få in mjuka former på fasad och balkonger.
      Säkert tittar jag/vi på dem med andra ögon idag också, och arkitektur är något som jag är intresserad av och gillar att fotografera. Det brukar finnas spännande detaljer, vinklar och vrår som passar som motiv.
      Tack Ingrid

      Radera
  2. Jodå, det huset känner man igen. Snyggt genom din lins. Förstår att det har ställt till en hel del, då man flýttat navet för lokalbussarna till ingenstans. Vet att det finns en hel del 65 +are i v¨r kommun som använder busskortet, och åker gratis. Med en del byten Borås, då man kommer från landet. Vi har för dålig bussanslutning ute hos oss, så jag har inte skaffat något gratiskort....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där pensionärskortet är himla bra - för dem som åker buss. ;)
      Om vi skulle vilja (någon gång skall det vill bli av..) så har vi väääldigt nära till alla bussarna.
      Våra busskort kom automatiskt med posten när vi fyllde 65.
      Tack Anna-Lena

      Radera
  3. Att man nuförtiden bygger fult kan väl de flesta av oss skriva under på, oavsett vilken stad vi bor i. I Nyköping är det så ordnat att merparten av de nya och extremt fula bostadsområdena inte har någon bussförbindelse, på landsbygden är det allt glesare mellan turerna och när vi för något år sedan skulle ta bussen för att besöka mina föräldrar fick vi gå tre km för att just den turen inte längre gick hela vägen och Nyköpings nya resecentrum som snart ska byggas gör att pensionärer får längre till centrum om de vill göra ärenden där. Suck!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, lite suck från mig också.
      Tack Stefan

      Radera
  4. Vi har ju faktiskt några funkisbyggnader i Lovisa också, busstationen tror jag räknas dit.
    Om jag åter kan cykla eller gå lite mer i sommar ska jag försöka vara flitigare med kameran. Nu har benet hindrat mig mycket.
    Men jag kan resa och ha kul via vänners bloggar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. När de avskalade funkisbyggnaderna får till lite rundade former också så känns de intressanta för mig (och kameran).
      Hoppas nu verkligen att det löser sig med det där knät. Så himla jobbigt när man förlorar sin förmåga att gå som vanligt. Deppigt tycker jag - och krångligt med vardagslivet.
      Tack Carita

      Radera

Skicka en kommentar