Vi var på Åminne bruk

Igen. 

En riktigt genuin och sliten gammal järnbruksmiljö. Det fascinerar. 

I det vackraste av sommarväder ställde vi kosan dit. Njöt av all grönska utefter de små slingrande vägarna. Så fint, så fint. . . 

Efter den resan blev den gamla ruffiga industrimiljön extra påtaglig. Vilken kontrast. 

När vi av en slump hittade detta ställe för första gången så pågick det en konstutställning i bruket, så även i år. 

Vi hade också turen att p.g.a. att el-arbeten pågick i hela byggnaden så stod alla dörrar öppna och vi kunde därmed titta in i alla vrår. Tur för oss.

Personligen gillar jag att de ställer ut konst inuti den här ruffiga gamla byggnaden. Ljust och vackert möter mörkt och bedagat.

Tänk att det på mitt första arbete fanns kvar en stämpelklocka, dock i en lite mer uppdaterad variant.

Öppnade en stängd dörr och gick uppåt i den smala trappan, med känslan av att; här får jag nog inte vara. Där uppenbarade sig en mycket vacker övervåning/vind. 

Älskar (nästan) allt på den här bilden. Färgerna (särskilt den gröna), fönstren och konstruktionen. Mäktigt.

På en av infotavlorna hittade jag den här vackra teckningen/etsningen.