Livet återvänder. . .
Nu tar jag korta promenader och orkar/kan umgås med sonen och hans familj igen. Underbart. Yngre personer piggar upp en.
Tänk att maken gick torrskodd tvärs över här för bara några dagar sedan.
Skrev jag om den där lilla stig-stumpen som maken upptäckte för några dagar sedan, när han var ute på en promenad i omgivningar.?
Har aldrig själv kommit på tanken att försöka följa den, eller inte ens riktigt uppfattat att det var en stig, på grund av allt sly som nästan täckt den.
Så fort som orden var sagda, så dök idéen upp om att jag ska försöka röja den så att man kan gå på den obehindrat, utan att tränga sig fram.
Sekatören låg i hallskåpet. ;) Sagt och gjort, nu ska det knipsas!
Har haft maken med mig ibland under mina korta promenader, eftersom jag varit osäker på min kapacitet efter operationen för drygt en vecka sedan. Idag var han dock med som både sällskap och fotograf.
Blir nu både glad och lite vemodig när jag tittar på bilderna och ser; min egen mamma.
Mina föräldrar var ofta i skogen.
När jag växte upp så bodde vi precis i kanten till storskogen.
Senare i livet ägde de också olika fastigheter med tillhörande skog.
Det röjdes, dikades, fälldes, samlades i högar och eldades.
Barn och barnbarn fick vara med.
Allas kläder luktade starkt av skog och rök, när vi senare kom inomhus.
Till utseendet har jag alltid fått höra att jag är lik min pappa, men det är inte honom jag ser framför mig på bilderna.
Utan min lilla mamma - iklädd mössa och hanterandes något slags redskap.
Underbart fina bilder, som alltid, SÄRSKILT den sista och härligt för dig att det går framåt med rehabiliteringen! Jag brukar upptäcka mamma nästan var morgon när jag råkar slänga ett öga i spegeln. Det är inte direkt så att jag jublar av lycka. Jag ser det även på låren; precis som mammas. Nåja, det är sånt man får ta ,-).
SvaraRaderaVäldigt fina bilder på dig i grenklippartagen. Jag blev först lite bekymrad över att du skulle röja en stig när du är nyopererad. Men att klippa en del grenar klarar du galant och tänk vad nöjd du ska vara när du senare promenerar på den nu väldigt framkomliga stigen :D
SvaraRaderaLite nostalgi blev det också som en bonus.
Kram
Kul att det går framåt. Det är fortfarande lite blött och skitigt ute i skogarna, men det får man ta. Doften ab skog och rök minns jag från ungdomen när vi besökte släktingar ute på rena vischan. En fantastisk doftkombo.
SvaraRadera