Inför den 17:e december

Älskade mamma, imorgon skulle du ha fyllt 100 år. Tanken svindlar. . . 

Du trivdes som allra bäst i sol och värme. Skulle alltid bada om du var vid havet.

Gråväder och mörker gjorde dig låg, något du ibland konstaterade men inte gnällde över. 

Du var överhuvudtaget ingen som gnällde över sakers tillstånd fastän du verkligen skulle ha haft anledning till det. 

En glad, lättskrattad och lite sträng mamma var du (i mina ögon) trots det du hade varit med om - fast kanske just därför. Du visste av egen erfarenhet att varje dag vi får leva är värdefull. 

Jag tackar ofta högre makter för att du överlevde din svåra sjukdom i 35 års-åldern och inte lämnade din barnaskara i åldrarna 2 till 16 år. Vad skulle det i så fall ha blivit av oss alla.

Röda tulpaner den 17:e december på din födelsedag, det var för dig ett löfte om den vår som skulle komma. ❤️

Jag besöker inte askgravlunden så ofta men du/ni finns mycket levande i mitt minne, och maken och jag skrattar ofta åt alla roliga ögonblick vi upplevde med er.

Mammas (och senare också pappas) aska är nedgrävd på en plats som så väl symboliserar deras liv i skog och natur, den som de så gärna vistades i.