Uppvuxen i skogen
En liten lätt överdrift men storskogen var 100 meter bort från barndomshemmets dörr och den (skogen alltså) var vår lekplats, bär & svampleverantör och genom den traskade vi på korta ben för att komma till insjön där vi kunde bada.
Här syns doseringen tydligt.
Kråkvicker kommer jag alltid att förknippa med Ernst Kirchsteiger framöver, efter att han använde den till en krans/krona i TV4. Tittar faktiskt på den med nya ögon nu.
Så skogen är för mig min energikälla och i den traskar jag nu på något längre ben.
Jag hade en plastpåse i fickan men än hade inte några större kantareller poppat upp.
Det gjorde inget, jag smaskade på smultron istället.
Lyssnade som vanligt noga på småfågelsången, idag ackompanjerad av åns brusande vatten.
Gick åt ett annat håll efter att jag hade varit i vindskyddet en stund, gick över järnvägsspåret och hittade ett övergivet(?) hus och också ett nytt sätt att promenera på, så att det hela istället blev till en rundslinga. Toppen - för det är ju så mycket roligare än att vända och gå samma väg tillbaka. Så som jag/vi alltid gjort tidigare.
Skogen ger energi. Liksom vatten.
SvaraRaderaHar sett en del kantareller. Måste försöka plocka dem snart. Tänkte att maken kunde göra...
Go kväll!
Tack och god kväll!
RaderaJag har också alltid gillat skogen och tack vare föräldrar och farföräldrar tillbringade jag mycket tid där. Senare var det i scouterna det blev massor av friluftsliv och skogsaktiviteter. Visst är det härligt att gå där och filosofera för sig själv eller kanske gå tillsammans med någon. Att leta fotomotiv, svampar eller bär ger det där lugnet och närvaron som vi mår bra av. Trevligt att få hänga med dig på din fina skogsrunda.
SvaraRaderaTack för din fina kommentar Ingrid. 💚
Radera