Uppvuxen i skogen

En liten lätt överdrift men storskogen var 100 meter bort från barndomshemmets dörr och den (skogen alltså) var vår lekplats, bär & svampleverantör och genom den traskade vi på korta ben för att komma till insjön där vi kunde bada. 
Så skogen är för mig min energikälla och i den traskar jag nu på något längre ben. 

Jag hade en plastpåse i fickan men än hade inte några större kantareller poppat upp. 
Det gjorde inget, jag smaskade på smultron istället. 

Lyssnade som vanligt noga på småfågelsången, idag ackompanjerad av åns brusande vatten. 
Gick åt ett annat håll efter att jag hade varit i vindskyddet en stund, gick över järnvägsspåret och hittade ett övergivet(?) hus och också ett nytt sätt att promenera på, så att det hela istället blev till en rundslinga. Toppen - för det är ju så mycket roligare än att vända och gå samma väg tillbaka. Så som jag/vi alltid gjort tidigare.
Här syns doseringen tydligt.
Kråkvicker kommer jag alltid att förknippa med Ernst Kirchsteiger framöver, efter att han använde den till en krans/krona i TV4. Tittar faktiskt på den med nya ögon nu.

Kommentarer

  1. Skogen ger energi. Liksom vatten.
    Har sett en del kantareller. Måste försöka plocka dem snart. Tänkte att maken kunde göra...
    Go kväll!

    SvaraRadera
  2. Jag har också alltid gillat skogen och tack vare föräldrar och farföräldrar tillbringade jag mycket tid där. Senare var det i scouterna det blev massor av friluftsliv och skogsaktiviteter. Visst är det härligt att gå där och filosofera för sig själv eller kanske gå tillsammans med någon. Att leta fotomotiv, svampar eller bär ger det där lugnet och närvaron som vi mår bra av. Trevligt att få hänga med dig på din fina skogsrunda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din fina kommentar Ingrid. 💚

      Radera
  3. Trevliga bilder och visst är närheten till naturen något att sträva efter. Både jag och min fru är uppvuxna på landsbygden och hade under våra ungdomsår nära till skogen.
    I veckan satt vi intill en sjö efter en kortare vandring och sa till varandra, att egentligen är fördelarna med att bo i en stad underlägsna fördelarna med landsbygden. Det kanske var stunden som avgjorde, men så känns det allt oftare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Stefan
      Jag tror verkligen på naturens helande förmåga.

      Radera
  4. Jag är precis som du uppvuxen med en skog bakom vårt hus i byn. Där hade vi många spännande lekplatser, vi åkte skidor på vintern och så plockades det bär och svamp speciellt med min pappa. Än idag återvänder vi till pappas svampställen och visst är det nostalgi att gå där även om en drl har förändrats!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fina barndomsminnen.
      Då växte vi upp under liknande läges-förhållanden. 💚
      (och våra gamla svampställen minns jag än, även om många har försvunnit pga nya vägar m.m. De som finns kvar brukar jag besöka en gång om året)
      Tack BM/Lars

      Radera
  5. Så fint det var att läsa det här inlägget Barbro. Hur du på korta ben traskade mot skogen och insjön och att du nu på längre ben fortfarande hittar energin i skogen. Det är samma här. Skogen ... älskar skogen. Fina bilder, tycker om den med orienteringsbandet. Och visst syns doseringen ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för titt-in och kommentar Anita. 💚

      Radera

Skicka en kommentar

Om du inte har ett Blogspotkonto så tryck på den lilla pilen efter Walkaboutsweden. Där kan du välja Anonym och själv skriva in ditt namn efter kommentaren.