Träning upp i åren

Här i vårt område så finns det en lokal tidning som kommer ut en gång i veckan. Svenljunga Tranemo Tidning förkortat STT kommer i vår brevlåda och vi läser den noggrant för att hänga med i vad som händer här på vår nya hemort. 

Blev så glad när jag läste den idag och fick syn på artikeln (nedan - kanske svårläst här på bloggen och dessutom en mobilbild, men jag hoppas att ni ändå förstår andemeningen) om två äldre kvinnor som går till gymmet i grannkommunen Svenljunga varje vecka, 86 respektive 89 år gamla. 

Lika glad blir jag när jag på mitt gym ser äldre träna runtomkring mig som kanske är 20-30 år äldre än vad jag är - det gör mig verkligen glad och peppad inför framtiden. 

Saxat från texten: "Det här är ett måste, och tack vare träningen kan jag också hålla min diabetes i schack så att jag inte behöver ta några mediciner." 

Mera: "På gymmet finns möjlighet att delta i gruppträning, men kvinnorna föredrar att träna på egen hand. Vi är båda individualister , och har svårt för när folk talar om vad man ska göra (under passet), så det här passar oss bättre."

Jag är likadan - är aldrig med på några pass. Vill träna fritt med alla maskiner och vikter. Kan själv-syndromet. ;) 

Dessutom vill jag inte bli störd när jag är i min träningsbubbla som är som en slags fokusering och meditationsstund också. 

Att vi börjar förlora muskelmassa redan så tidigt som i 30-årsåldern det har ni väl också läst om kan jag tänka. Kan det verkligen vara så - låter ju inte alls bra om så är fallet. 

Kanske en bra grej ändå att hålla sina muskler igång, på vilket sätt det än nu må vara. 

Själv är jag väldigt dålig på att upprätthålla en träningsrutin i hemmet (har försökt många gånger genom livet), utan jag måste gå iväg hemifrån för att det skall bli en regelbundenhet i det hela. 

Numera ligger gymmet ca 500 meter hemifrån, vilket är rena rama lyxen. 

När jag åkte buss i Borås till och från gymmet, så var restiden totalt ca 1 1/2 timma.