"Jag vill inte höra mina tankar.."
Det tyckte jag var mycket insiktsfullt sagt.
Mannen som uttalade orden är en person som alltid vill ha hög musik i högtalarna när han tränar. Om det pratade vi idag. Som ni vet så är jag absoluta motsatsen. Jag vill (helst) ha tyst runtomkring mig och vara i min sköna träningsbubbla, fast vanlig modern musik på låg nivå fungerar också.
Om det hade varit jag som hade uttalat orden så skulle det ha kunnat uppfattats som någon typ av kritik, men när han nu själv uttryckte den mogna insikten så kunde vi tala lite om det.
För det är på det sättet som jag ibland tolkar det - att människor som ALLTID vill omges av hög musik, är rädda för vad de kan möta i tystnaden.
Likadant har jag hört många säga, när de prövar på att meditera - "näe det funkar inte för mig, jag blir superstressad/orolig om jag är i stillhet".
Vad har alla de människor som inte klarar av att vara i tystnad varit med om? Vilka fasor möter de när de är o-aktiva i tystnad. Eller handlar det om den där dödsångesten? Att när vi inte (längre) har fullt upp i våra liv och/eller alltid fylls av (ljud)intryck, ja då är vi fortfarande odödliga.
"Det är bra att ha tråkigt" sa min mamma ibland - kanske var hon klokare än vad jag förstod (då). Att vara uttråkad, ha tid över och att inte genast sätta igång att göra något - det vore nåt att träna på.
Jag har aldrig stött på någon som öppet har sagt att de av någon anledning behöver ha hög musik omkring sig nästan jämt. Jag själv trivs också med tystnaden och jag skulle absolut inte vilja ha musik eller någon podd i öronen när jag är ute och går. Då vill jag vara närvarande i det jag har omkring mig. Men det märkliga är att när jag åker bil ensam så har jag gärna ganska hög musik på. Då är det avkopplande. Inte i stan men på längre turer. Om det är så att musiken behövs för att blockera något annat så vore det kanske bättre att hantera upplevelser och tankar men det är inte lätt att bryta vanor, som det här nog blir efter ett tag. Det funkar för stunden fast inget egentligen blir bättre. Så småningom kanske tinnitus gör entré dessutom. Det är synd om alla stressade personer som inte klarar av att vila i nuet.
SvaraRaderaTänkte skrivit något om att ifall det är omöjligt att vara i tystnad, eller ägna sig åt avslappning i form av meditation eller liknande - så kan man helt enkelt bara gå ut i skogen UTAN lurar. Det torde väl vara det allra enklaste och bästa(?) sättet att "bara vara". Känner en slags ömhet och sorg för alla dem som inte vågar/kan vara i stillhet och i det där svårfångade NU:et.
RaderaTack Ingrid
Jo, du det vore nåt att träna på. Men , nää, jag gör hellre något tråkigt än ingenting. Vill gärna ha träningsmusik, men inte för högt.
SvaraRaderaFörstår.
RaderaTack Anna-Lena
Intressant och insiktsfullt! Jag vill inte ha oljud i öronen hela tiden, jag kan inte ens använda sådana där knappar som många har med radio osv. Att möta tystnaden är troligen en utmaning för många.
SvaraRaderaJa jag tror att det kan vara något som många vill undvika, mycket tankar och känslor kan komma upp i tystnad och stillhet. . .
RaderaPrecis det han sa; "jag vill inte höra mina tankar".
Tack Carita
Här är en till som njuter av tystnad. När jag bodde ensam kunde det gå en hel helg där jag bara var hemma i tystnad, och jag njöt. När jag däremot kan sätta på någon häftig medryckande musik är när jag t ex putsar fönster eller bakar ut en stor bröddeg. Av någon anledning blir det ofta reggae, något jag aldrig lyssnar på annars.
SvaraRaderaStädmusik är ju härligt! (när man kommer ihåg att sätta på den) ;)
RaderaTack BM/Lars