"Riddaren på Strandvägen"

Finns att se på SVTPlay. 

Maken och jag tittade på programmet om/med Björn Tarras-Wahlberg och vi båda slogs av igenkänning, och tänkte på samma person, min pappa. 

Kroppsformen, den där smala och spänstiga. Pappa hade exakt samma storlek på kläder när han var 80 som när han var 20. Även sättet att tala på var lite liknande och så den där sjävklara uppfattningen om att andra lyssnade på vad man sa. ;) 

Efter att min pappa i unga år arbetat på SJ så bestämde han sig för att inrikta sig på en officerskarriär. Många tillfällen till bra skolutbildning fanns inom det yrket. Han var nämligen intelligent och vetgirig.

Periodvis var han borta från hemmet under veckorna och ofta var utbildningen i Stockholm. Tror att de blivande officerarna drillades hårt och att det även gällde i sociala sammanhang. 

De fick lära sig att uppföra sig, bordsskick m.m. 

Precis som Björn T-W i programmet, så försökte pappa att lära oss barn hur vi skulle bete oss vid bordet. Stackarn, tyvärr var ingen av oss särskilt uppmärksamma eller lydiga. 

Pappa visste hur man skulle klä sig, men spenderade inte mycket pengar på kläder och precis som Björn T-W så använde han sig ofta av enkla kepsar. 

Visst finns det ett talessätt som lyder ungefär; "Om man har lärt sig reglerna - så kan man välja att bryta mot dem". 

Uppfattade svagt att min pappa också reste till flera länder i Europa, men mer vet jag inte. 

Jag skulle alltså ha lyssnat lite bättre och ställt mer frågor.

Samtidigt som karriären pågick så pågick också allt det andra. 

Giftermål, husköp, fyra barn med allt som det innebär. 

Klippan för oss barn på hemmaplan var förstås mamma - det var hennes karriär, hem och barn. 

Fast någon gång ibland så var det fest och bal och då tittade vi med stora ögon på våra vackra föräldrar i festskrud. Så långt från vardagslivet man kunde komma. 

Mina föräldrar kunde inte som B T-W:s "lämna in" sina barn på internatskolor och sedan fortsätta med att resa och umgås med vänner. 

För oss låter det oerhört främmande (och konstigt) att utsätta sina barn för något sådant. 

På skolorna skulle de förstås lära sig att "veta hut" och uppföra sig. 

Bestraffas när de gjorde något fel. 

Björn T-W var sju år när han utan sina föräldrar fick ta tåget till internatskolan, tillsammans med andra förtvivlade pojkar. 

Vilken tur ändå att min pappa var son till en snickare.

Mamma och pappa längst till vänster. Tycker mig se att mamma ser lite trött ut, och räknar ut att bilden togs bara 4 månader efter att hon hade fött en av mina bröder.