Hur många gånger har ni flyttat?
Under skogspromenaden idag så började jag räkna ihop hur många gånger som jag har flyttat i livet och kom fram till att det blir 6 gånger.
Relativt få gånger om man kollar upp statistiken.
Uppgifterna varierar lite men i alla fall 9 - 11 gånger under en livstid, det verkar vara något slags genomsnitt.
Tänkte också på att när jag nu (efter 40 år i samma villa) har flyttat till lägenhet, så känner jag mig friare än på länge. Kanske spelar det in att vi valde att nu bo i hyreslägenhet istället för att köpa oss en lägenhet.
Närhelst vi känner för det så är det "bara" att flytta. Ja verkligen en ny härlig frihetskänsla - allt är möjligt liksom.
P.S. Ibland nämner son och sonhustru ordet/begreppet generationsboende. Då blir jag alldeles varm i hjärtat. "Ni som förstår, ni förstår". ❤️D.S.
bara 25 gånger inklusive byte av land
SvaraRaderaTack Hannele
RaderaDär "ligger jag i lä". (än så länge) ;)
Jag har flyttat 14 gånger men nu ska jag stanna där jag är tills jag inte orkar med min trappa längre. Då ska jag hitta en liten hyresrätt närmare centrum och sjukhuset och där har jag allt jag behöver :D Jag förstår att det låter fint med generationsboende och visst är det trevligt att ens barn kan tänka sig det. Men för min del är det inte ett alternativ. Jag är livrädd för att bli en belastning och ingen ska behöva ta hand om mig. Så om jag någon gång i framtiden får frågan om jag har någon som kan hjälpa mig så svarar jag nej. Även om yngsta dottern då har flyttat hit. Jag vill träffa mina barn för att de känner att de också vill, inte för att de känner att de måste. Men om ett generationsboende bara innebär att man bor nära varandra utan att vårda, då skulle jag kanske nappa. Hur som helst så är det fint att ni får höra att de vill ha er nära :D
SvaraRaderaGlad andra advent!
Kram
Tack Ingrid
RaderaOm man slår ihop oss två - så bildar vi ett medelvärde. ;)
Så många tankar ditt svar genererade i mig.
Hos de äldre personer (döda och levande) som jag har kommit i kontakt med, så har det funnits en vilja av att "klara sig själva" kombinerat med ett uttalat nej till att ta emot hjälp från hemtjänst.
Det rimmar dåligt, för vilka skall då hjälpa de gamla släktingarna om hemhjälpen inte får göra det. Jo, barn och (ev) barnbarn kanske. Eller nåt syskon som är friskare, eller t.o.m. någon ingift person.
Att inte (vilja/kunna) förstå konsekvensen av att neka hemtjänst, det gör mig mycket irriterad (när jag tänker på det).
Så att som förälder säga att man inte vill ha hjälp av sina barn när det kommer till vårdandet, det låter omtänksamt och insiktsfullt tycker jag.
"Att bo nära varandra utan att vårda" var ett bra uttryck.
Tänker också på att generationsboenden kan se så olika ut.
Idealet för mig vore kanske ett par boningshus på samma tomt (eller intill) så att alla ändå hade sin egen privata sfär, men att man lätt kunde umgås (när man orkar och vill) eller kunna hjälpa varandra med olika projekt.
Å sen är det ju det där med ålder och sjukdom, om morgondagen vet vi inget. Plötsligt kan allt vara förändrat. Ena dagen känner man sig stark, andra dagen svag. . .
❤️
P.S. Det var just det där, som du skrev - att de överhuvudtaget vill ha oss nära, det gör mig så glad. Inget genomförande behövs (egentligen). D.S.
Inte är det många gånger. Tror att jag har gjort tre förflyttningar....//Anna-Lena
SvaraRaderaTack Anna-Lena
RaderaDet skönaste är att känna sig fri att KUNNA göra det, om man vill.
Det var lite skoj att tänka efter och jag kunde konstatera att jag är inne på mitt n ”riktiga” boende, barndomshemmet ej inräknat. Den längsta perioden nästan trettio år i hus i Varnhem. Efter tio år i vårt hus här i Falköping gjorde vi som ni och flyttade till en hyresrätt. En härlig frihet med tre månaders uppsägning om vi skulle komma på andra tankar. Visst får man betala en del för sin bekvämlighet men det kan det vara värt i den här åldern.
SvaraRaderaNågon bokstav föll bort i din text så jag vet inte riktigt hur många gånger det var. ;)
RaderaJust nu känns det här ultimat för oss - men man kan alltid ändra sig. Skönt att veta.
Tack BM/Lars
Så konstigt det blev. Mitt åttonde boende ska det vara och just nu känns en hyresrätt riktigt bra, speciellt som vi börjat prata om lite nya planer….
RaderaTack BM/Lars
RaderaDen där friheten känns så härlig - särskilt om man får nya planer. :)
Nio gånger allt som allt, men i det räknar jag fyra olika boenden i och omkring Ystad och det var ju inte några så långväga. Men nio olika boenden. Nu på landet.
SvaraRaderaTack Elisabet
RaderaDå är du medelvärdet personifierad.
Nio flyttar blev det när jag räknade. Mellan 19 och 27års ålder hann jag med nio flyttar. Lägenheter i olika storlekar, studentkorridor och stuga på hästgård.
SvaraRaderaEfter det har det bara varit en flytt, till hus, och här tänker jag mig bo ett tag till :)
Generationsboende låter så fint! Och praktiskt. Att ha varandra nära, att kunna hjälpa och finnas till hands och att kunna få hjälp.
Tack mossfolk
RaderaDå är du precis som Elisabet medelvärdet personifierad.
I tanken/drömmen låter i alla fall ett generationsboende praktiskt och bra. Det fina är ju att det är DE som säger det. ❤️
5 gånger, och det kommer (så småningom) att bli en sjätte när jag inte klarar att gå i trappor längre. Men det blir nog sista gången.... :-)
SvaraRaderaTack Rexxie
RaderaDå hamnar vi på samma antal gånger då (om vi räknar in din sista).
Nio gånger för mig och kan tänka mig något nytt nu. Tycker det är fint med tanken att ni bor inte direkt generationsboende i samma hus men två hus på samma tomt. Fint tänk. Kära dotter pratar om det också, och som du säger får vi ta hjälp av hemtjänst om det skulle behövas😉.
SvaraRaderaTack Monica
RaderaJag kan förstå motiven till att inte vilja ha hemtjänst, men jag skulle absolut inte vilja att det då blev mina barn som fick göra allting i stället.
Kul att höra att DIN dotter resonerar likadant när det gäller generationsboende. Man blir glad helt enkelt.
Förutom när jag flyttade hemifrån (hela 50 meter), så har jag flyttat 7 gånger. Varje gång har jag sagt "aldrig mer", men nu har vi tillsammans hittat ett boende där vi trivs och kommer att bo så länge vi kan och orkar.
SvaraRaderaJag sitter här och ler av igenkänning över orden "Aldrig mer"!
RaderaFast jag märker nu efter två och ett halvt år, sedan vår flyttkarusell startade - att de där tankarna har släppt. Vi har väl helt enkelt glömt hur jobbigt det var. ;)
Samtidigt som flytten så var det också mycket annat som hände i familjen, som gjorde allt ännu mer tufft.
Tack Stefan