Nu går vi in
Så mycket som känns igen.
Från föräldrar, mor-och farföräldrar och inblickar i gamla torp på våra utflykter.
Alla dessa typiska detaljer; gardiner i vissa material, alltid någon i spets, å så lite textilier med retro-stuk. De speciella fönsterhakarna, luckhandtagen, kökshyllpapper, skafferiet med sina hyllor och ett annat hyllpapper, kantdekoren, tavelmotiven, dörrhandtagen. . .
Det här torpet var inte alls ansatt av konstiga ruttnande lukter, utan var nog helt enkelt i för gott skick än så länge.
Jag hittade inte mycket information om den här tidningen Westgöten, men i en lista över alla Sveriges tidningar så fanns uppgiften om när den startades och lades ner. 1888 till 1967.
Kanske någon som äger det och ser till det...Spännande plats! Ha det fint! Kram
SvaraRaderaEn del av möblemanget var sönderslaget, så säkert har fler än jag varit inne. Varför de ska slå sönder saker och ting är väl en 10 000 kronors fråga. Det ter ju sig lika idiotiskt varje gång man ser det.
RaderaTack
Trevligt att få följa med dig in i det fint bevarade torpet men lite synd ändå att dörren stod öppen.
SvaraRaderaVem som helst kan ju komma in och ställa till det, kanske festa och förstöra. Men det kanske ligger för avsides för att någon ska hitta dit utan bil.
Hyllpapper och spetsar i olika former känns absolut igen från far- och morföräldrars hus men jag kan inte minnas att någon hade särskilt mycket storblommigt i inredningen. Kanske har jag glömt. Men jag minns mycket väl hur min farmor krusade banden i örngotten så att det skulle se fint ut om någon öppnade linneskåpet. Där hängde de krusade banden så fint från hyllan. Vilket jobb de la ner på det som de flesta numera inte alls bryr sig om. Tack för den trevliga rundvandringen.
Tack och Varsågod :)
RaderaAvlägset för de flesta, inga (skogs)vägar som man normalt åker på. Lokalbefolkningen känner ju förstås till det och tyvärr var vissa möbler sönderslagna och jag förstod att folk hade vistats där. Varför man samtidigt skall förstöra det övergår som vanligt mitt förstånd.
Vad modigt att gå in i huset. Det hade jag aldrig vågat :)
SvaraRaderaJust det här torpet kändes ovanligt säkert, men jag förstår vad du menar. Många gånger har jag varit lite rädd när jag har gått in i byggnader som varit mycket mer nedgångna än det här. Det är på egen risk som man besöker sådana här ställen.
RaderaTack Anna & Trevlig helg!
Så fint och välbevarat det var. För min del blev det mycket som kändes igen från min mormor men hyllpapper och spetsgardiner hade vi även i mitt föräldrahem. Nästan konstigt att det lämnats med så mycket ssker kvar…
SvaraRaderaTack BM/Lars
RaderaI många ödehus står det mesta av sakerna kvar.
Känns lika konstigt varje gång. Precis som om den/de som bott där bara har gått ut genom dörren och lämnat allt som det stod just i den stunden.
Alltid lika trevligt att se bilder från och sjäv besöka gamla ödehus. I synnerhet så välbevarade som detta verkar vara.
SvaraRaderaTack Stefan & Trevlig helg!
RaderaDet här var ju i ovanligt gott skick, på gränsen till ödehus (såsom man tänker sig dem).
Också på gränsen till; ja men det här vore väl inte så svårt att renovera. ;)
Ser framför mig hur himla fint det skulle kunna bli.
Alltid lika spännande.
Och hyllpapper ...! Älskar just den gröna färgen som är på första bilden.
SvaraRaderaHyllpapper - ja det satte igång minnesbilder.
Radera💚
Så det var bara öppet så det gick att gå in? Det var i varje fall roligt att få följa med in. Du har som vanligt hitta många fina detaljer. Tycker det ser ut som dörren har en väldigt fin grön färg.
SvaraRaderaJa, tyvärr på sätt och vis. Det här stället var liksom i för bra skick för att så lätt bara kliva in. När det är äldre ödehus i mycket sämre skick, så är det mer förståeligt.
RaderaTack Anita
Så fina bilder på detaljer, med känsla! Så mycket historia som måste sitta i väggarna här!!
SvaraRaderaTack Helena
RaderaDet här var en riktig pärla, i ovanligt gott skick. Man kan nästan inte kalla det för ett riktigt ödehus för förfallet hade inte gått så långt än.