Lunchfika i den gamla prästgården
Efter mitt försök till en lugn och ro-stund i skogen (som inte gick så bra), så styrde jag kosan till den fina prästgården i Länghem (första delen byggdes redan 1786).
En mobilbild från fikastunden. Fin assiett och kaffekopp från gårdens keramikverkstad.
Först en snabb titt i den slumrande trädgården, sedan en macka och något sött till kaffet.
Brukar oftast sitta där ensam och bara vara, men denna gång fick jag sällskap av cafévärdinnan och en annan person. Mycket trevligt småprat blev det, som avhandlade både klimatförändringarna och annat världsligt.
Dessutom blev jag igenkänd och titulerad "mästerfotografen" och det gjorde mig så full i skratt, och lite glad. Som nyinflyttad är det ju sällan som någon har en aning om vem jag är - till skillnad från dem som har bott i Tranemo i kanske hela sitt liv, och har koll på de flesta i samhället.
Likadant är det när man är ute eller i affären och man känner igen någon från gymmet, som hejar. Ju fler jag känner igen, ju mer hemma känner jag mig.
Så mycket kreativitet och lyckade projekt i och runt prästgården. Nu blev jag nyfiken på vad som väntar 2025.
Vad trevligt både med fikasällskapet och att du fick en fin titel :D Jag är inte förvånad över att du som relativt nyinflyttad blir igenkänd i ett litet samhälle. När vi flyttade till Oviken, en liten ort närmare fjällen, fick jag ofta höra att "ja, men det är ju ni som har flyttat in i von Posts hus". Jag var alltid orolig för att inte känna igen folk som hade hejat på mig tidigare. Fina bilder och det ser ut som gott fika :D
SvaraRadera