Sista dagen på förskolan
Svärdottern hörde av sig på förmiddagen och frågade om vi ville vara med och hämta barnbarnet på förskolan, för allra sista gången. Självklart!
Först en stund hemma hos oss med glass, jordgubbar och hallon och sedan vidare till hemmet.
Hittade kuvertet som sonsonen hade skrivit till sin pappa i samband med en pysselgåva.
Vi hade tidigare i veckan laddat upp med lite sommarkläder m.m. som en slags avslutningspresent.
Det kändes både i mamma-hjärtat och farföräldrars-hjärtanen när vi gick upp och packade ned precis allt som tillhörde sonsonen och som fanns kvar på avdelningen.
Sedan en sista gång nedför trapporna och ut till väntande semester och sommarlov.
Vi sålde vårt hus och bytte bostadsort för fyra år sedan och den största anledningen var förstås barnbarnet (och hans föräldrar).
Att spontant kunna ställa upp med kort varsel när något inträffar men också att vara delaktiga i hämtning (då och då).
Nu är den perioden över och till hösten börjar förskoleklass och fritids i nya lokaler.
❤️
Stor kille nu.
SvaraRadera❤️
RaderaDet låter ju som en floskel, men det är verkligen på barnbarnen (och barnen) man märker hur fort åren går! Man får passa på och njuta av dem när möjligheten finns! Tänker ibland att om 3-4 år, då är det inte säkert att E vill dela säng med farmor längre, när dom är på besök ,-):
SvaraRaderaVi tänker precis likadant Elisabet. Därför tar vi alla tillfällen i akt att umgås nu, så länge som M vill det. Senare blir det väl bara kompisar som gäller. . .
RaderaTack
Så fort tiden går men jag tror att barnbarnen kommer ihåg som äldre vad vi mor- och farföräldrar gjorde tillsammans med dem. Nu får jag som är 173 vem titta upp på tre av fyra barnbarn..,
SvaraRaderaJag undrar vad de kan komma ihåg..?
RaderaNär vi frågar våra egna barn om vad de minns från sin barndom, så verkar det vara ganska tomt. ;)
Men kanske att de ändå minns personen som var farmor/farfar och mormor/morfar.
Tack BM
Lite vemodigt men säkert också med spänning och förväntan inför framtiden. Men sonsonen kanske inte tänker så långt fram än. Fint att ni kan vara delaktiga i diverse händelser och jag förstår att flytten till stor del skedde pga barnbarnet. Jag skulle nog också kunna överväga en flytt närmare om något av mina barn gjorde mig till farmor/mormor. Men det får jag aldrig ta ställning till.
SvaraRaderaVilken väldigt fin kärleksförklaring till hans pappa <3
Tror att det var mest vi vuxna som tyckte att det var lite vemodigt - barnbarnet kramade om de barn som var kvar på avdelningen, sprang ut genom dörren och pratade glatt om att; "Jag ska börja skolan efter sommarlovet".
RaderaTack Ingrid
Så fint skrivet.
SvaraRaderaNu blir det andra hämningar. I skolan. På fritids. Än behövs farmor och farfar i många år. ❤️
Tack Anna-Lena
RaderaVi hoppas att vi får "hänga med" (ett tag till).
❤️
Fint meddelande. Tänk att få ord kan göra en hel dag för den de är riktade till.
SvaraRaderaLite felvända bokstäver gör ju det hela ännu gulligare. ❤️
RaderaTack Stefan