I sjunde himlen

Ja i neonskylts-himlen alltså. 

Vi tog en snabbtur till Skåne och det visade sig vara på den vackraste vårdagen (hittills). 

Upplevelsen vid havet den dagen var nästan övernaturlig. Jag kände mig "hög" av alla synintryck, solen och frånvaron av blåst. 

När vi dagen efter åkte hemåt från Helsingborgstrakten så tog vi rundsvängen över Bjärehalvön och besökte i sedvanlig ordning både Torekov och Båstad som yrvaket nu håller på att vakna från vinterdvalan. 

Innan dess, när vi precis anlänt till halvön söderifrån så fick jag syn på denna ca 70/75 år gamla neonskylt. Vilken pärla! 

Belägen i en sådan där tidstypisk affärslänga, ofta med mosaikfasadyta - som det numera inte finns så många kvar utav. 

Roligast av allt (för jag såg någon röra sig därinne i frisörsalongen) var att ägarinnan öppnade dörren och frågade; vad fotograferar du? 

Det blev början på en mycket trevlig liten mini-pratstund - fastän det satt en kvinna i frisörstolen och väntade. 

Frisörskan berättade att längan var byggd någon gång under 1950-talet (precis som jag trodde) och att neonskylten fortfarande lyste. 

Hon hade aldrig vågat röra den, rädd för att på något sätt förstöra den och vi häpnade tillsammans över att den än idag fungerar. Hur är det möjligt!?

För mig som gärna kolla in detaljer så är den den lilla svängen, istället för prickar, som skapar Ö:et så himla charmigt. De flesta gamla frisörskyltar (det finns ganska många) har prickar så den här känns helt klart unik. 🤍

Hon sa; ja den är förstås rostig och så - och jag sa att det bara förhöjer känslan av äkta retro.