När "det stora vemodet rullar in"
Eller kanske alternativt; "nu kommer alla känslorna på en och samma gång". 
Först när allt lugnar ner sig, alla praktiska åtaganden är avklarade - ja då brukar mina känslor av sorg, tacksamhet och vemod infinna sig.
Men först bilderna från havet.
Så kan ni välja att läsa texten längs ned om ni vill, eller bara avstå.
Såsom det gjorde den dagen som vi hittade en ny plats i havsbandet, på vår snabbutflykt till Skåne.
Att en sådan magisk naturupplevelse kan sätta igång processen - det såg jag inte komma.
Underbara vyer, solskenet, havet, sanddynerna, stranden och dessutom nästan vindstilla.
En massa minnen från barndomen, personerna som fanns och levde då och deras starka kärlek till havet. . . Sorgen över att så många nu är döda och vi står på tur.
Saknaden av den egna orken och hälsan.
Rädslorna inför min operation (nu drygt 5 veckor sedan) och rehaben efteråt med komplikationer och ev. kvarstående men.
Det är svårt att få ned i ord, allt det som rörde sig inom mig den dagen - där vid havet.
Vattnet och himmelens färgtoner i skön harmoni i en evig horisont.
Som det allra vackraste av avslut. . .
❤️
SvaraRadera❤️💙
RaderaSå ömsint och fint du beskriver det. (Att bilderna är underbara, förstår du ju).
SvaraRaderaTack vännen.
Radera❤️
Otroligt fina bilder från ett underbart område som inte känns svenskt. Den skånska kusten erbjuder så oerhört mycket och känns ibland mer kontinentalt än just Sverige.
SvaraRaderaTråkigt om en sådan upplevelse framkallar sådana tankar, men fint skrivet.
Tack Stefan
RaderaHelt plötsligt dyker vemod upp - fastän själva situationen/miljön egentligen är helt fantastisk. Överrumplande. . .
Känner igen, livet. Och blandat är det med allt det vackra men som kan väcka minnen av hela livet. Ha det så gott och bra i allt.
SvaraRaderaTack Monica för varma ord.
RaderaDet där l i v e t . . .
❤️
Ett väldigt fint inlägg och du lyckades förmedla känslorna bra <3 Storslagen och underbar natur och jag kände en klump i halsen som måste betyda att vissa känslor ville fram även hos mig. Jag har kanske liknande minnen. Jag hoppas att vissa minnen fick dig att le lite och må bra. Det fanns ju många fina stunder med de vi nu saknar. Fantastiska bilder från en härlig dag. Tack!
SvaraRaderaDet var som om allt det vackra var så överväldigande att något liksom släppte inuti. Något som hållits tillbaka - när jag var upptagen med beslut, planering och åtaganden.
RaderaTack för att du finns i min bloggvärld Ingrid. ❤️
Så fina bilder! Att känslorna kommer med stor kraft när något är över känner jag igen. Tycker jag har närmare till vissa känslor ju äldre jag blir, samtidigt som jag inte är lika känslosam generellt.
SvaraRaderaTack Anna
RaderaHelt klart ändras ens känsloliv med åldern. Märker det både på mig själv och andra.
Minns t.ex. från mina egna föräldrars död att efteråt - ja då kunde sorgen helt plötsligt överrumpla mig. Den hanns liksom inte med, när jag hade tusen saker att tänka på och ordna upp.
Så fint skrivet inlägg och jag förstår precis hur du kände det där på den vida vackra stranden. Så länge man står mittuppi något och har fullt upp så håller man sig uppe men sedan när man kan slappna av väller ofta känslor fram. Havsmiljö är ofta storslaget och så otroligt mäktigt att man verkligen känner sin litenhet i allt detta. En ny fin vecka önskas dig!
SvaraRaderaTack för fin kommentar BM
RaderaJa att åka till havet och vistas där var verkligen en utlösare för allt som hade lagrats - inuti. . .