Det närmar sig operation

Morgonens telefonsamtal gjorde mig inte speciellt kaxig. 

Ett operationsåterbud: - Kan du tänka dig att opereras redan nästa vecka Barbro? 

Vad tänker man? Vad svarar man? 

Självklart förstås på dagar som vi hade andra åtaganden. En 70-årsdag, ett bouppteckningsmöte, fast det är ju svårt att tacka nej förstås. 

Den smärta jag har dragits med länge nu skall omvandlas till operationssmärtor istället - något nytt och obekant. "Man vet vad man har" o.s.v. 

Efterhand lär man sig att leva med en viss typ av smärta och hantera vardagen, anpassa sig. 

Trodde/hoppades att jag skulle stå ut tills jag dör, men till slut var jag tvungen att ta kontakt med den privata kvinnokliniken Akleja, i Borås. Var där på undersökning igår och idag ringer operationsplaneraren.

Inte undra på att jag blev ställd. 

Mycket att läsa (i digitala dokument) om instruktioner inför och efter ingreppet, råd och erfarenhet kring all smärtlindring, eventuella komplikationer m.m. 

Helst hade jag nog inte velat veta.

Sedan skall man godkänna det hela - att man läst igenom allt, förstått och tagit ställning. Vågar och vill man? 

Undrar om SÄS (Södra Älvsborgs Sjukhus) har någon egen gynavdelning kvar. Ja det måste de väl ha, men de flesta verkar få frågan om att besöka en privat utförare istället, såsom jag fick för drygt 2 år sedan.

Något som jag uppskattar när jag är där - det är väntrummet. Så harmoniskt och lugnande. Känns välbehövligt i den situation som de flesta befinner sig i.