Åhhhh NEJ - "vår" älskade skog
Fast jag var i alla fall förvarnad innan vi åkte bort till vårt mysiga ställe vid vindskyddet.
Vi brukar åka dit tillsammans hela familjen, eller familjevis eller ensamma.
Sonens senaste födelsedag spenderades där och då var även hans svärföräldrar med.
Så himla härligt!
Grilla korv, fika, sitta på bryggan, strosa bland träden, fotografera, snicke-snacka. . .
Med bedrövad min meddelade sonen för nån vecka sedan att det hade avverkats där.
Känslan av att sitta djupt inne i en skog har självklart helt försvunnit nu, men de hade i alla fall avverkat (mestadels tagit ner granarna tror jag) med en viss känsla.
Så nu stod där en ståtlig tallskog med väldigt mycket luft mellan stammarna.
Det kunde ha varit mycket värre. Tråkigt förstås men inte deprimerande. 
Så är det på landet. Rätt som det är förändras landskapet. Minns hur bestört jag var då de stora granarna på andra sidan byvägen var fällda, en dag då jag kom hem. Tror attcdet finns ett blogginlägg där jag skriver att jag vill flytta från kalhygget. Men jag bor kvar. Den nya planteringen har vuxit en bit. Och framförallt så har det blivit mycket ljusare i köket...
SvaraRadera