Tacksägelse för svärfar
Nu under vintern så hålls gudtjänsterna inte i bykyrkan utan istället i församlingshemmet.
Så dit begav vi oss idag på eftermiddagen - svärmor, maken och jag.
Som en del av gudstjänsten läser prästen upp den avlidnes namn, ber en bön för honom och ett ljus tänds.
Ett virkat rött hjärta var fäst vid ljuset, tillverkat av någon i församlingen.
Lite fint ju.❤️
Efteråt serverades kyrkkaffe och svärmor och maken fick prata med gamla bybor. Trevligt.
Känner redan nu att det kommer att bli en mycket känslosam begravning i slutet av månaden.
Bara under denna lilla ceremoni var det svårt att hålla tårarna borta.
❤️🙏❤️
SvaraRaderaTack Monica ❤️
RaderaVilken fin detalj med det virkade hjärtat. Det är många känslor som kommer fram och det är nog bara positivt.
SvaraRaderaTack Ingrid ❤️
RaderaFruktansvärt sedvänja, det att anhöriga ska komma till kyrkan för tacksägelse.
SvaraRaderaNär vår mor gått bort, så fick vi till en begravning på en vecka. Det var precis innan yngsta dottern skulle ta studenten.
Så kom inbjudan till tacksägelse. Den var faktiskt söndagen efter begravningen. Begravning på fredagen. Min bror lovade att ta hand om detta. Men han ringde mej på morgonen och sa att både han och hans fru var genomförkylda. Så ingen gick dit. Inget som jag har haft dåligt samvete för, för jag tycker att sedvänja är så gräsligt hemsk. Begravning är en helt annan sak. Då är alla i kyrkan för den avlidnes skull.
Såg annosen i tidningen
Fint!
Aldrig något som jag har reflekterat över.
RaderaNär mamma och pappa dog så minns jag inget om någon tacksägelse. Båda två hade borgerliga begravningar så det kanske hade något med det att göra - eller kanske mina föräldrars inställning till "det hela".
Numera när man kan välja direktkremering så är det ju ingen brådska med begravningen egentligen, askan sparas tills den blir av - när det än blir.
Vi valde ändå att ha den inom en månad. Urnbegravningsceremoni stället för kista i kyrkan alltså.
Hur som helst så var gudtjänsten och tacksägelsen i församlingshemmet för svärfar riktigt fin (och enkel). Känns bra att ha varit med om en sådan tradition också.
Tack Anna-Lena
Nog är dessa ceremonier något att ta fasta på, även om skälet till dem är något av det mest trista man kan uppleva. Begravningar är inget någon längtar efter, men det mest sorgefyllda i mitt liv är när min mor begravdes. Jag var med på alla förberedelser, men dagen hon skulle begravas vaknade jag med över 40 graders feber och orkade knappt ta mig ut ur sovrummet.
SvaraRaderaMen åhh - då kunde du väl inte närvara då Stefan?
RaderaTanken har slagit mig inför svärfars begravning - vem som helst kan ju bli sjuk. . .
Jag är tacksam över att vi var med på tacksägelsen. Allt var fint, enkelt och rörande.
Ännu en erfarenhet.
Tack Stefan