Jag måste skratta åt mig själv

. . . och mina tillkortakommanden. 

Jag kan tycka si ena veckan för att sedan en kort tid efteråt tycka så. 

Numera uppskattar jag faktiskt den här sidan av mig själv, för inget är liksom "skrivet i sten" och det är ganska befriande. Man kan och får ändra sig helt enkelt. 

Efter all urtrötthet på (skit)saker och alla bra-att-ha-grejer som vi har hållit på att röja i sedan först pappa dog 2015, och nu på senare år svärföräldrarnas hem - så fick jag plötsligt för mig (efter en liten förändring i vårt vardagsrum) att jag skulle köpa nåt på secondhand. 

Sitter nu här och skrattar inom mig bara av att läsa vad jag skriver, för nu skulle jag/vi alltså helt plötsligt köpa hem sådant till vår lägenhet som vi har lämnat ifrån oss till andrahandsbutiker under de senaste åren. Jaja. . .

I kvällsljus.

Det lilla samhället Limmared (6 km bort) har flera saker som är värda att nämna men just idag fokuserar jag på att det är ett Mecca för loppis-och antikintresserade. Tog bara några snabba bilder.