Så här vill jag också ha det

När det blir dags. 

Tidigare under livet har jag bara varit på begravningar med kista och ett par av dem har varit jordbegravningar - alltså att släkt och vänner följer kistan till graven där den sänks ned. Just de två var hemska. 

Som t.ex vid min mormors begravning. Så skrämmande att veta att hon låg i den där "lådan" och sedan sänktes ned i det djupa svart hålet. . . Fy sjutton så jobbigt.

Igår, med svärfars begravning så hade vi valt ett modernare sätt och det passade mig/oss bra. 

Det blev inte lika tungt nu när inte kroppen fanns kvar, utan bara askan. 

Strax efter dödsfallet, i samtal med begravningsbyrån - så väljer man då direktkremering och askan förvaras hos dem fram till begravningen. 

Det innebär att man kan ha begravningen när som helst framöver och inte behöver stressa fram ett datum. 

Vi valde ändå att ha ceremonin inom en månad - men det var alltså inget tvång. 

Begravningsbyrån vi anlitade tillhandahöll en låneurna och en mycket vacker ljusstake, lite bågformad med 7 ljus i olika höjd som stod bakom urnan. Runt urnan så låg det en ring av röda rosor m.m. - lite högre arrangerat bakom urnan och där själva ringen sedan avslutades i "svans" i framkant. 

Vi är så nöjda med alla de blommor som vi hade beställt från Rångedala blomsterhandel och även med begravningsbyråns officiant. Hon utförde sitt arbete med en inkännande och fin utstrålning. Prästen och musiken var så bra som man kan begära. Svärfars hembys kyrka var lagom stor och den kändes omfamnande just igår.

Framöver blir det nedgrävning av askan i kyrkans urngravlund och en plakett med namn och födelse/dödsdatum sätts upp på den stora stenen intill. 

Där får den sitta tillsammans med namnen på andra avlidna vänner och grannar från byn - byn där svärfar bodde i hela sitt liv.