Nu är vi bara två

. . . syskon kvar i en syskonskara av fyra. Ja så har det varit några år. 

Nuförtiden så ignorerar jag sällan tanken/känslan som uppstår inuti mig, den som säger att jag skall ta kontakt med den eller den personen. 

Jag har nämligen lärt mig av erfarenhet att just det där samtalet kan bli mycket viktigt längre fram. 

Det kan vara familjemedlemmar eller vänner som tanken gäller, och då brukar jag skicka iväg ett sms eller ringa. 

Min äldre bror, han som finns kvar i livet - med honom har jag bra kontakt (och vi har klickat hela livet), fast vi pratar inte så mycket via telefon, men idag så blev det av. 

Vi är rätt så lika i mycket och vi skrattade så gott åt/med varandra idag, av igenkänning. 

Dagens ämnen: 

Minnesproblem med medföljande dråpligheter, 

privatekonomi, 

familjeförhållanden (både det positiva och det som skaver), 

giktattacker, 

grå starr (han funderar på att göra de där stora linsbytena som gör att man slipper glasögon efteråt - svindyrt!), 

kommande besök till mina trakter, 

projekt, 

bilar/husbilar, 

städning och röjning (skönt med någon som är lika onostalgisk som jag när det kommer till prylar),

levnadsvanor, 

tidiga morgnar och sena kvällar, 

rutiner, 

matlagning m.m.

- Så kul att du ringde, tack syrran!

❤️