Så typiskt oss

Ler när jag sitter och tittar på bilderna från dagens utflykt. 

Vi får en idé och sen går det fort. Det viktiga kaffet till termosen fixas och kamerorna läggs fram. Vattenflaskan fylls på. Vad är det vi då inte ägnar så mycket tanke.? 

Jo vår klädsel. 

Vi åker iväg som om vi skulle ta en sväng på stan men av någon "konstig" anledning så hittar vi ofta något som måste utforskas, och då ofta ute i terrängen. 

Idag när vi gick den korta sträckan fram till kvarnruinen så tänkte jag (som många gånger tidigare) att jag MÅSTE ta med mig riktiga skor. Fötter och fotleder behöver helt klart mer stöd. Ska se om jag lyckas nästa gång. ;) 

Vi läste ett "för 50 år sedan"-reportage i Borås Tidning för ett tag sedan och tänkte att vi skulle försöka hitta till den platsen. Det lyckades vi inte med men vi fick en tur i ett nytt område som vi inte kände till + att vi hittade resterna av en kvarn. 

Kaffet m.m. intogs vid en sportstuga i ett underbart väder. Femton grader, fuktig luft och ingen vind. Helt underbart att kunna andas igen.

Uppvuxen som jag/vi är i Sjuhäradsbygden så är symbolen på ledskylten helt självklar. För att tycka det så måste man känna till knallarna och knallebygden. 

Gårdfarihandlare är väl en benämning som fler (äldre) känner till och i våra trakter kallades de för knallar.