Några få sekunder av insikt
Vi besökte svärfar på demensboendet idag.
En bra dag, säkert beroende på att han hade sovit gott inatt. Andra nätter är det ett evigt vankande, fram & tillbaka, fram & tillbaka. . . Ingen ro varken under nätter eller dagar.
Tror att någonting hos mig väckte ett litet, litet frö av igenkänning idag. Min röst, mitt skratt - någonting verkade bekant och jag såg dimman vika från hans ögon.
När jag kramade om honom och smekte honom över huvudet när vi skulle gå så sa han tyst i mitt öra; Glöm inte bort mig.
Det lovade jag att jag/vi inte skulle göra.
Så rörande, tårarna trängde upp både hos honom och mig. Älskade svärfar, fångad i sitt Alzheimer-fängelse.
Vi ska minnas dig som den glade, spontane och skojfriske person du var.
Åååh, så berörande, fint och tragiskt - allt på en gång. Det måste ha varit glädje när han kände igen dig men så svårt att veta att det kanske inte händer så många fler gånger. Men mest tragiskt är det att din svärfar fick en insikt i att han försvinner mer och mer, även om han säkert var glad över den korta glimten av minne. Möjligheten att man kan hamna där är skrämmande.
SvaraRaderaSå H I M L A sorgligt alltihopa.
RaderaTack Ingrid ❤️
Åh så fint! Och så berörande. Här är det en till som sitter med tårfyllda ögon.🥰
SvaraRaderaSÅ ledsamt.
RaderaTack Anna-Lena ❤️
Underbart beskrivet. Så liten man blir när man drabbas av sådana gräsliga sjukdomar, som demens. Som ett litet barn. Och inte vill man bli glömd heller. Och tänk, vilken ömsint svärdotter han har!
SvaraRaderaDet här var bara för fint & sorgligt. . .
RaderaTack Elisabet ❤️
Vilken fin stund och samtidigt fylld av smärta. Och kärlek!
SvaraRaderaPrecis så.
RaderaTack Anna ❤️
Väldigt fint skrivet och det kan uppstå helt klara stunder, Terminal klarhet, korta eller längre och finns kvar hos honom och er att lägga i ditt hjärta som du gjort. Och alla får inte det som din svärfar. Är en så oerhörd tragisk sjukdom för alla drabbade och anhöriga och sorgligt att tänka på med, att plötsligt så vet personen vad som är och som drabbat men blandat med det vackra att kunna minnas och ge vidare det minnet.
SvaraRaderaVår forskningsverksamhet hade nära samarbete med Bengt Winblad som hade som livsgärning Alzheimerforskning och handledde över 150 doktorander vilket är krävande med bara en. Det första läkemedlet togs fram och vi får hoppas det blir fler. Han är 82 år idag och omtalad världen över, hoppas att forskningen fortsätter.
Och så fint du har detta minne tillsammans med allt fint att minnas om den person han var.
Några sekunder av en gemensam djup och känslomässig samhörighet.
RaderaVi har känt varandra i nästan 50 år, men han brukar aldrig känna igen mig - men igår hände det.
Tack Monica ❤️
Demens av olika slag är riktigt tragiska och hemska sjukdomar. Här har du så vackert beskrivit en stund av klarhet hos din svärfar, ett ögonblick att spara i minnesbanken.
SvaraRaderaNågra sekunder av samhörighet. . .han brukar aldrig känna igen mig.
RaderaTack BM/Lars ❤️