Från 165 kvadratmeter till 71

Klockan 0700 så ville min hjärna helt plötsligt att jag skulle fundera över ett inlägg som handlade om vår hyreslägenhet, boyta, öppen planlösning, minimalism m.m. och vem är väl jag att säga emot. ;) 

Så efter att frukosten och den obligatoriska läsningen av den lokala tidningen digitalt, så blev det fotografering. Ville ta en bild som visade lägenhetens längd (9m) från söder till norr. 

Har funderat en del de senaste åren över det som kallas för öppen planlösning och som har varit ett allmänt mantra när det gäller boende ett tag nu. 

Jag gillar också att ha det luftigt och öppet MEN ljudkänslig som jag är så märker jag också nackdelarna och förundras därför över att mantrat "öppen planlösning" fortfarande verkar vara det som gäller. Det måste väl ändå finnas fler än jag som tänker på nackdelarna. 

Såg häromdagen något byggdesign-program där ett hus hade en extrem öppen planlösning utan dörrar någonstans - hjälp tänkte jag då. Det skulle jag aldrig fixa. 

Den situation när jag oftast tänker på nackdelarna är när någon av oss sitter i vardagsrummet och tittar på tv, och den andre står i köket och lagar mat eller röjer undan. Det är väldigt störande för den som försöker lyssna på något.

Nu tycker jag ändå att vår lägenhet har en av de bättre lösningarna i och med att det blir en liten skiljevägg till köket, där kyl och frys står och det är maximalt avstånd mellan kök och vardagsrum. 

Skräckexemplet (för mig) är de lägenheter/hus som har ett längsgående kök nästan inne i vardagsrummet. Har sett en massa sådana exempel. Fast som sagt, jag är ljudkänslig.

Googlade också för att få reda på normalboytan per person i Sverige och den är 42 kvadratmeter. 

Alltså bor vi på en yta som är under medel, nämligen 35,5 kvadrat/per person. 

Räcker det? Absolut om man ser till kostnaden och städinsatsen. 

För övrigt då - ja kanske hade det varit bra med ett rum till som kunde användas till kontor. Nu sitter vi båda vid köksbordet och använder våra datorer, inte ultimat men det funkar.

Hur resonerade vi inför de två flyttar som vi gjorde under 2022. Först till en mellanlandningslägenhet och sedan till den nybyggda när den var klar.

Vi ville absolut inte försöka trycka in ett helt hus alla möbler m.m. in i den nya lägenheten. Så nästan allt såldes, skänktes eller slängdes. 

Inför försäljning och visning av huset så köpte vi in lite nya möbler för att dels kunna styla huset bättre och dels för att kunna ta med oss nya fräscha möbler till det nya boendet.

Så nu bor vi nästan med helt nya möbler och framförallt mycket färre. Skönt! 

Minimalism då? För mig eftersträvansvärt, men inte alltid lätt. 

Här kommer en del av en text från levabilligt.se om det:

"Det finns flera fördelar med att omfamna en minimalistisk livsstil. För det första kan du känna en ökad känsla av frihet. När du gör dig av med överflödiga prylar och åtaganden, frigör du inte bara fysiskt utrymme, utan också mental energi. Detta kan leda till mindre stress och ångest, vilket i sin tur skapar bättre förutsättningar för att njuta av livet." 

Tror att min utmattade hjärna mår bäst av så lite ägande som möjligt, både när det gäller bostad och prylar. Lugnare, friare. . .

Fast man kan alltid ändra sig. ;) 

Inget är skrivet i sten. Förutsättningarna i livet kan ändras närsomhelst.