Ännu ett arbetspass i "gruvan"

Nästan varje gång som vi har gjort ett arbetspass i svärföräldrarnas hus (som förhoppningsvis snart blir sålt) och är på hemväg så sitter vi bara och suckar över hur enormt mycket saker det kan finnas i ett hus med tillhörande garage och friggebod. Helt sjukt faktiskt. 

Vad håller vi på med, vi människor.? Alla dessa ägodelar. . . 

Visst maken och jag hanterar två människors hela liv och alla de saker som de har köpt under 70 år tillsammans. Man köper en grej då, och en grej då. Inte går det väl att förstå att det till slut blir tusentals föremål.

Varje bemärkelsedag kommer kommer släkt och vänner med gåvor och de får man aldrig tröttna på eller göra sig av med. 

"Kan vara bra att ha-mentaliteten" är jag så evinnerligt trött på just nu, men det är förstås en reaktion på det som händer och det som har hänt tidigare också - när mina föräldrar dog.

Under ca 3-4 års tid (sedan svärfar blev avsevärt sämre) har vi röjt och tömt, då och då. 

Det går inte att räkna hur många gånger bilen har varit fullpackad med saker och hur många vändor till återvinningen det har blivit. Mycket har också lämnats till återbruk och loppisar. 

Dagens insats är vi i alla fall väldigt nöjda med. Jag jobbade i trädgården med grästrimning och maken och svärmor ägnade sig åt att tömma en stor garderob med prylar. 

Att leva efter principen "en sak in = en sak ut" är något som jag starkt sympatiserar med numera. 

Augusti och september hoppas vi mycket på. Mäklaren har bestämt datum för den allmänna visningen och kanske vill några komma före dess också. Vi får se. 

Svärmor har tillgång till lägenheten fr.o.m. den förste september, här i "gröna huset" (som barnbarnet kallar det), så om ungefär en månad så kan vi sakteliga börja med att flytta in henne här i "vårt" hus.