En ny positiv målbild

Hjärnan alltså - så mycket vi kan påverka den och därmed vårt mentala mående. 

Tänk så annorlunda allt jobb hos svärmor plötsligt känns, nu när vi vet att vi strävar mot ett mål och ett avslut. 

Igår gjorde vi en rejälare insats än normalt. Städade, röjde, och förändrade inomhus, plus klippte och trimmade gräsytorna. 

På onsdag kl 10.15 kommer mäklaren dit för ett första möte. 

Nästa större insats av oss blir väl inför att fotografen skall komma och ta bilder till hemnet-publiceringen. 

Äntligen kan T börja hoppas på en lättnad när det gäller allt runt omkring hans dementa och allmänt gamla och skröpliga föräldrar med tillhörande hus. 

Mycket tyngd har legat på hans axlar från det att svärfars demens blev mer och mer påtaglig och det kan leda till ett likaså tungt sinne. 

Tänker på när svärmor också blev plötsligt sjuk och hamnade på sjukhus och vi då istället för henne skulle försöka "vårda" svärfar i hans hem. Fullständigt kaos. Efter några få dagar så var vi helt utmattade.

Kanske påverkade hennes frånvaro honom mer än vad vi förstod, men Alzheimer´n blommade ut fullständigt. När han senare hamnade på ett första tillfälligt boende så fick de plocka in extrapersonal för att han var i ett sådant kaos-tillstånd.  

Även i hemmiljön så var det hallucinationer (människor i rummet/hemmet), ilska, förvirring, urin och avföring på helt fel ställen, då han trodde att han var på toaletten men befanns sig i ett annat utrymme + att han aldrig sov, bara vankade och vankade - orolig. 

Ja herregud.

Ni som har levt nära svårt dementa människor - ni vet ju. 

Kanske ser vi nu ljuset i tunneln i form av lättnader, i alla fall när det gäller skötsel av hus och trädgård. Efter gårdagens insats så kände vi oss väldigt nöjda och med en ny mental lätthet.