FOMO

"Fear of missing out", den "rädslan" har lämnat mig. 

Förlåt till större delen av nyhetsvärlden - men nu drar jag mig tillbaka. Orkar inte att i varenda nyhetssändning tvingas att lyssna på vad en viss person tycker och tänker, han med sin egen världsbild där hat, aggression och hot har fått ett ansikte. 
Ändå har det väl bara gått tre veckor sedan installationen. 

Tänk att behöva lyssna på dessa galenskaper i F Y R A år till, varenda dag i varenda nyhetssändning. 
Om inte hela världen har satts i brand och ödelagts innan dess. 

TV4 har abdikerat från att ens försöka ha någon tablåtv längre, utan är numera från 05.45 till 19.30 på vardagar en nyhetskanal. 
Nej tack, absolut inte för min del, det går bara inte längre. 

Jag har ansett mig vara en person som vill hänga med i vad som händer i Sverige och omvärlden. Samhällsintresserad - men nu får det vara slut. 
Världen har blivit obegriplig för mig. 

Vill inte mata min hjärna med det som visas och pratas om på nyheterna, tror faktiskt att det inte är hälsosamt. Trots att man kan tycka/uppfatta att "jag påverkas inte". 
Kanske ändå..? 

Drar mig in i min nyhetsfria bubbla och fokuserar på den "lilla världen", den allra allra närmaste.


Kommentarer

  1. STT kanske passa bra? //Anna-Lena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, på en lagom nivå för mig (just nu) + BT förstås.
      Tack Anna-Lena

      Radera
  2. Ibland blir man bara så trött. Jag brukar börja dagen med frukost framför Morgonstudion på SVT. Efter en stund tröttnar jag och gör annat men vid tolvtiden slår jag på fyran och tittar en stund på Nyhetsdagen. Ibland gör jag min träning på mattan framför tv:n och när jag är klar känns det lagom att stänga av. På kvällen blir det rapport. Det kan ibland kännas som lite för mycket av samma men jag har inte nått fram till din nivå av nyhetströtthet än. Men kanske är jag på väg dit. Det är skrämmande att tänka på hur mycket en man och hans anhang kan ställa till med på fyra år. De har verkligen rivstartat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Till slut nådde jag min gräns.
      Känns bra nu. Framöver får jag se. . .
      Tack Ingrid

      Radera
  3. Det skulle behövas en stabil, erfaren och myckrt begåvad kvinna nu som Angela Merkel att hålla ordning på gubbarna, då tänker jag även på dem från vårt land.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just nu har jag förlorat hoppet om det mesta.
      Hoppas att jag repar mig.
      Tack Monica

      Radera
  4. Jag förstår precis vad du menar och även om Lars säger att man bör se åtminstone en nyhetssändning dagligen så orkar jag inte längre. Det är nästan så man undrar hur det ska gå med mänskligheten och vad som finns kvar om fyra år om det ens finns något… Samtidigt får vi inte tappa hoppet när vi ser på våra fina barnbarn, men nog undrar vi vilken framtid de kommer att få leva i.

    SvaraRadera
    Svar
    1. För mig känns omvärlden rätt hopplös just nu. Jag skulle behöva översköljas av bara positiva berättelser för att återhämta mig.
      Vågar inte tänka på framtiden för barn och barnbarn, försöker leva så mycket som möjligt "här och nu". Umgås med dem och ha det bra.
      Tack

      Radera
  5. Ja, jag tror att jag själv skulle må betydligt bättre om jag följde ditt exempel, men jag är på tok för nyfiken. Jag vill veta vad som händer. Förändrar det intresset det minsta lilla här på jorden, om jag lyssnar /tittar på mängder med nyheter om allt elände? Nej, inte det minsta. Önskar att jag vore skapad annorlunda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nyfiken - det tycker jag är en bra egenskap, vetgirig kan man kanske också säga.
      Min pappa var sådan hela livet och jag tror att jag liknar honom i viss mån.
      MEN. . . nu har något hänt med mig. Droppen som fick bägaren att rinna över.
      Tänker att jag gör ett uppehåll och håller tummarna för att världen överlever allt det här.
      Tack Elisabet

      Radera
  6. Ja, så där resonerade jag (och gör fortfarande) för typ 5 år sedan. Det blev för mycket och jag är glad att istället ha ett filter via Roger och via bloggarna jag läser. Ha en fin tsidag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anna
      Fint att läsa att vi (nu) har kommit fram till samma beslut.
      Efter den här korta tiden så känns det så himla bra. Fortsätter.
      Maken får vara ett filter för mig också - får se om han når SIN gräns så småningom.
      Ha det gott!

      Radera

Skicka en kommentar

Om du inte har ett Blogspotkonto så tryck på den lilla pilen efter Walkaboutsweden. Där kan du välja Anonym och själv skriva in ditt namn efter kommentaren.