Männen i hönsgården

En iakttagelse så här på ålderns höst. 

När jag växte upp (och började arbeta som ung) så hörde jag ofta generellt nedsättande kommentarer från män (dock inte alla män) ;) när det gällde kvinnor och deras "tjatter", hönsgården ni vet. 

Jag själv var då en glad, spontan och skrattig person och möjligtvis satte sig de där kommentarerna lite inuti mig. Kanske trodde jag att det låg någon sanning i dem. 

Numera förstår jag att det hela bara handlade om att sätta kvinnorna på plats, för männen ville ha arenan för sig själva och det de pratade om var ju så mycket viktigare. 

I mogen ålder så iakttar jag nu männen och framför allt så hör jag deras "tjatter". 

Finns det några (av den här sortens män) som är så bra på att prata om sig själva och sina intressen som de? Inte en tyst minut. Gamla cementerade åsikter sprids som om de vore sanningar. Suck. 

Den där "hönsgården" alltså. . . 

Just idag lyssnade jag på tre, fyra män som höll låda i vårdcentralens väntrum. Fiske och jakt var samtalsämnena. 

Önskar att jag att jag hade upptäckt det här fenomenet när jag var ung - att bara för att vi tjejers/kvinnors samtalsämnen handlade om andra saker så var det inte oss det var "fel" på. 

Istället handlade det om att männen inte ville ha konkurrens och inte alls var intresserade av det som vi tyckte var kul. 

Hoppas och tror att männen av idag inte har samma beteende.?