Kreativitet

Här symboliserad av teckningen som vi fick av barnbarnet igår. Vi gick noggrant igenom alla detaljer tillsammans. 

Numera brukar jag ställa frågan: - Är DU nöjd? Svaret blir oftast - Ja. 

Inläggstexten fortsätter under bilden.

Den där kreativiteten ja. . . 

Nu ska jag inte dra för stora växlar av att den just nu är ganska så låg, jag vet ju sen alla tidigare år att när allt lägger sig till vila - då gör även foto-och blogglusten det. Särskilt kanske för mig/oss som har fotografering/bilder som den största inspirationen för att göra ett inlägg.

Prövade att delta i fotoutmaningen Fototriss på Instagram, nu när den startade upp igen efter ett långt uppehåll. Första tanken var; Så kul men efter bara ett fåtal veckor så förbyttes det i en välbekant känsla från förr. 

Att istället för att inspirera till fotograferande så blir det tvärtom. 

Allt fokus hamnar på att hitta motiv som passar till det fastställda veckotemat istället för att inspirera till egen fotokreativitet - jag blir tom istället för påfylld. 

Förhoppningen om att de där utmaningarna skulle leda till socialiserande deltagarna emellan föll väl också till föga. Visst man "kände igen" de som deltog efter ett tag, man växlande några ord om bilderna men något djupare ledde det sällan till. Fast det finns undantag.

Förundras över alla som deltar i samma fotoutmaningar vecka efter vecka, år ut och år in. Vissa bloggar består bara av bilder just till utmaningar och inga egna spontana bilder/texter alls. 

Att vara SÅ ihärdig är på sätt och viss värd beundran, men passar inte mig alls. Jag behöver omväxling, egna idéer och eget motivsökande. 

Maken och jag pratar flera gånger i veckan om nutiden, sociala medier, AI etc. 

Maken tog igår ett drastiskt beslut att lägga ned sitt Instakonto sedan många år tillbaka. 

Pjoff! Borta! 

Alla tusentals inlägg och därmed tusentals bilder försvann därmed från den plattformen (fast bilderna finns ju förstås kvar hemma i arkivet). 

Så kan det gå när man har nått en gräns. 

Det mesta på Instagram är nu AI-skapat och det stör mig väldigt mycket, men inte bara mig. Nu börjar jag se fler och fler användare som reagerar och som väljer olika vägar att gå. 

En del skriver inlägg om att det har gått för långt och att hela Instagram har blivit opersonligt och kommer också med idéer om hur vi kan motverka det, andra väljer att lämna och stänga ned sina konton. 

Jag står och väger och fast jag inte brukar vara nostalgisk så tänker jag på hur Instagram var i början. Bara vardagsbilder utan att kallas "content" och utan en massa flashiga effekter, reklam, sponsrade inlägg, ai-trender (som nu speciellt "boomers", alltså äldre personer - glatt anammar till synes utan eftertanke) m.m. 

Då på den tiden när inte användaren var produkten (som det skulle samlas information om) och ännu var lyckligt ovetande om framtiden.