Aj, aj, aj Varberg

Fast jag börjar i dur.

"Varberg inspirerar" - kanske det, men något som INTE inspirerar är att över hela stan sitter det nya p-skyltar som talar om att man bara kan parkera i 1 timma numera. 

Hela trafiksituationen i staden är kaosartad, säkert påverkad av det stora järnvägstunnelbygget vid genomfartsleden, den man har åkt i alla år förut (numera avstängd) och som jag är osäker på om den kommer att öppnas för biltrafik igen.? 

Hur blir det då när man som besökare kommer in med bil - jo alla bilar snurrar runt, runt på de små trånga gatorna för de hittar ingenstans att parkera, för en timma räcker inte långt om man vill "göra stan". 

Ingen bra start på besöket. Till slut hittade vi en ledig med 3 timmars parkeringstid.

Betongexpertföretaget som har byggt den nya tunneln.

Vi visste faktiskt inte att den nya Stationen var igång - så det var 

en höjdare att gå omkring där när allt är splitter nytt.

Valde svart/vitt på "linjer å sånt".

Här blev jag konfunderad. 

Var det färggrann grafitti-vandalism eller var det laglig gatukonst? 

Var de små "klottersanering pågår"-skyltarna verkliga 

eller ingick de i konstverket?

Självklart måste vi ut till havet också. . . !

När vi lämnade staden så gick tankarna och orden i moll. Det kändes som om "vårt" Varberg inte längre finns kvar. Staden som vi besökt i säkert 60 år, under våra sommarvisiter i trakten runt Varberg-Falkenberg. 

Det kallas för utveckling men jag brukar kalla det för avveckling. 

I alla fall av de miljöer som fanns, de välkända med alla minnen. . .