Kulörta lyktor
Med många kulörta lyktor
jag gick mej i världen ut.
De slocknade ljudlöst och oförmärkt,
och så tog det vackra slut.
Jag stannade högst förlägen,
allt hade ju mist sin glans!
Men nu har jag gått på vägen,
som kommer från Ingenstans
och ringlar till Ingenstädes,
i många de långa år,
förutan kulörta lyktor.
Det är ganska svårt — men det går.
Nils Ferlin
Vacker dikt! Tänkvärd. Ferlin var bra och kunde skriva poesi som man förstår. God kväll!
SvaraRaderaTack Anna-Lena
RaderaHan kan ha varit den första poet som jag började läsa, nån gång i tonåren. Lätt att "förstå" sig på.
Fin dikt.
SvaraRaderaEnkel och vemodig. . .
RaderaTack Ingrid
och härlig buld!
SvaraRaderaTack Elisabet - så kul att höra att du lägger märke till "saker och ting" och uppmuntrar mig.
Radera❤️❤️❤️
Men det skulle ju inte stå "buld", utan bild ,-)
RaderaFint illustrerat till en fin dikt.
SvaraRaderaTack för uppmuntran Stefan! :)
RaderaNils Ferlins poesi tycker jag mycket om men kulörta lampor har jag otroligt svårt för, speciellt i julbelysningar…
SvaraRaderaHan skrev på ett lättförståeligt sätt som jag tror passade många. Mig inkluderad.
RaderaStort vemod i den här. Hur livet efterhand tappar mer och mer av sina "färger" på flera sätt.
Fin metafor.
Tack BM
Det var en fin dikt!
SvaraRaderaJag tänkte först att oj, så bra du kan dikta också.
Men okay, det var Ferlin, men inte sämre för det :-D