Vid Hulareds kyrka
Om det passar med en liten paus under våra grusvägsutflykter (ja asfalt också förstås) så brukar jag ta en liten sväng runt en kyrka som jag inte känner till, och som vi passerar under färden.
Inte några rapsfält i närområdet men maskrosfält kan ju också ha sin charm.
Där går jag runt i sakta mak och studerar årtal, stenar och namn.
På den här kyrkogården upptäckte jag en gravsten som jag tyckte var extra fin. Naturlig och med mjukt rundade hörn. Strikta siffror kombinerat med namnen i skrivstil.
Det blev en fin kombo.
LÄNK.
Jo, den var fin! Enkel och "ren" och jag tycker alltid det är intressant att se när en namnteckning finns med. Jag tror att mannen hade en ledande befattning någonstans.
SvaraRaderaJa det var nåt med den här som jag föll för.
RaderaTack Elisabet
Ja, nu ser jag ju att han var fabrikör, då var det ju inte så svårt att begripa att han hade en "ledande befattning". Men jag utgick från hur han skrivit sitt namn.
SvaraRaderaEn fin liten kyrka. Har ju lyssnat på min gamla elev och hennes makes konserter. Mycket fin inuti.
SvaraRaderaGravstenar är spännande. Får rn att fundera.
Ha en fin kväll!
Tack Anna-Lena
RaderaEn fin dag att besöka en liten kyrka på.
Fin gravsten men jag kan tänka mig att många kan ha problem med att tyda namnen. Jag är inte heller helt säker trots att jag har vuxit upp med den varianten av skrivstil. Men det är ju inte det viktiga utan tanken är kanske att stenen ska vara personlig och så är det ju.
SvaraRaderaMaskrosfält har absolut sin charm och de lyser så fint mot den blå himlen.
Det där med att kunna läsa skrivstil, det tror jag kommer att försvinna. Överhuvudtaget används väl "penna och papper" väldigt lite numera kan jag tänka.
RaderaRune & Erna Jengard tror jag att namnen skall vara.
Tack Ingrid
Vi strosar också gärna runt på kyrkogårdar och ibland fastnar vi för några speciella och personliga gravar. Det jag inte riktigt tycker om var det gamla skicket att männens titlar fick följa med ända in i döden, men så var det ju förr.
SvaraRaderaJa gravstenar är faktiskt tidsdokument över hur man såg på "folk och fä", kvinnor och män.
RaderaPå min mormor och morfars gravsten var det minimalt med information. Bara familjenamnet - inget mer. Inga förnamn och inga årtal alls.
Tråkigt kan jag tycka. Om man ändå har valt att ha en gravsten så vore det ju fint om det stod vilka som är begravda där.
Tack BM/Lars
Fler än jag som gillar att gå runt på kyrkogårdar :)
SvaraRaderaEn del kanske inte är så förtjusta i det, men jag gillar de gamla gravstenarna där de avlidnas yrke står inristat. Historiskt intressant då flera av de äldre yrkeskategorierna inte längre finns.
Numera vet jag att jag inte är ensam om att vandra omkring på kyrkogårdar, men förr kände jag mig ofta lite udda när jag gjorde det.
RaderaDe uppgifter som står på stenarna speglar samhället, på den tiden.
Tack Stefan
Visst är det roingivande på kyrkogårdar, och där finns mycket vackert, intressant, bygdehistoria, mossiga stenar kanske - ja, allt möjligt.
SvaraRaderaOch maskrosor är fina, behövs för våra pollinerare - vill inte kalla dem ogräs ❤
Ja - rogivande är ordet.
RaderaTack Carita
Fin sten och fina foton!!
SvaraRaderaTack Helena
Radera