Söndagsmorgonens glada skratt
Min favoritserie får mig alltid på gott humör - så mycket igenkänning från vardagen. Från dagens Borås Tidning så har jag klippt ut en rutorna. Det bästa är ju förstås när man läser alla rutorna tillsammans för de följer alltid ett tema.
I fredags var det här serietecknarparet med som en utav frågorna i "På spåret", svar; Berglins. 
I mitt inre ser jag detta framför mig. Hur vi i personalgruppen (under yrkesarbetartiden) tvingas att utesluta allt som vi vanligtvis pratade om. Funderar på om man då hade "tvingats" prata om sådant som verkligen är viktigt i livet. . . eller kanske en skalbagge. ;)
Det var ju livsviktigt för skalbaggen… / annannan
SvaraRaderaSå tänkte jag också. :)
RaderaI alla fall själva handlingen.
Tack Annannan
Är nog olika arbetsplatser. Har alltid tyckt att man kunnat prata om "riktiga" saker med kollegorna. Värre är det att gå på bjudning. Där är det sällan som det pratas om något av vikt.
SvaraRaderaLäser också den serien. Oftast lite smårolig.Ha det fint! //Anna-Lena
Kanske är det så.
RaderaTack Anna-Lena
Kul och säkert stämmer det in på en del arbetsplatser. Jag försöker tänka tillbaka men minns inte att samtalsämnena var styrda av regler eller att det någonsin blev dålig stämning. Det blev så klart mycket arbetsrelaterat blandat med lite mer privata ämnen. Kanske har jag haft tur eller så har jag inte fattat att det fanns problem. Att vända på skalbaggar som hamnat på rygg är alltid en god gärning :D
SvaraRaderaDet var det som jag tyckte var så roligt med den här rutan. Vad händer om man blir påtvingad regler. Alltså att man inte FÅR prata om allt det som man brukar. Vad börjar man prata om då? Skalbaggar? :)
RaderaJu större arbetsgrupper, ju fler "problem"/personligheter? Så minns jag det, att ju mindre arbetsgrupper det var, desto mindre var det som skavde.
Själv var jag känslig mot gnäll/negativitet/skvaller och det fanns det ofta någon/några som ville ägna sig åt i de stora grupperna. Svårt att skydda sig mot.
Tack Ingrid
Haha, intressant! När jag jobbade på en arbetsplats tyckte jag ofta att folk pratade om sina barn, inte alltid superintressant för alla andra ;)
SvaraRaderaEn klassiker - att prata om barnen.
RaderaPrecis som du säger, inte lika kul för alla.
Tack Helena
Både roligt och tänkvärt inlägg, precis som Berglins brukar vara. Tack och lov har jag alltid jobbat på arbetsplatser där det varit högt itak och vi har kunnat ventilera det mesta.
SvaraRaderaJa jag tycker att de är bra på att "sätta fingret" på olika vardagliga saker/beteenden.
RaderaTack BM/Lars